Jag kommer snart hamna i diket.
 Viola gör säkert vad hon kan för att skydda mig. Men bilen mest står på tvären, spelar ingen roll om det är raksträckor eller inte. 
 Sen kan ju inte jag hjälpa att Växjöstad har nån slags fetish för rondeller. Livsfarliga.
Så med ett stabilt handläge klockan tio i två, med en jämn gas och vääldigt försiktiga och inga överraskande rörelser gör jag vad jag kan för att ratta oss hem till säkerheten igen.

Jeezes.

På måndag ska vi hem till urskogen och hälsa på .
 Johan frågade om jag kunde köra.
När jag sen ville ta hans bil för min bara sladdar så verkade han ändra sig.. Då ville plötsligt han vilja köra, MIN bil... ?
Men om jag känner den mannen rätt är det nog säkrast för allas säkerhet om jag kör.
Annars får vi nog lite för roligt..

Vaknade upp me solen utanför i morse och skickade iväg ett sms till Loo om julklappsshopping. 
 Halva tiden gick åt att leta parkering. Mot enkelriktat, över trottoarer och i snöhögar fann vi en på alla ställen. Med eller utan letande. Med eller utan skicklighet.
 Nu är iaf alla julklapparna kirrade.

Katjing!

Imån blire nog träning och städning på agendan.
 Och så jobb dårå.