Hemma hos mamma byggde vi ihop hennes nya promenadband hon köpt och medan jag testgick försökte Z också få plats. Han knuffades och knökade och trängdes och försökte hoppa på från sidan vilket resulterade i att han gick skänkelvikning med frambenen så tillslut gick jag av för å låta han gå själv.
Och innan han kom på hur man fick upp alla benen på samma gång utan att rinna av hade jag havererat i en skrattattackshög på golvet medan mamma fick ta över lektion ett i gåbandsskolan.
Men när han väl fick kläm på det fick vi knappt av honom, han gick där och viftade på svansen å flåsade. När vi saktade ner å stängde av stod han bara kvar och glodde på oss. Han ville gå mera!

Så Z tror att årets hundjulklapp kommer vara ett promenadband. Alternativt en inomhus swimingpool med motståndsvågor.

Ljusa kvällar kan han också tänka sig sa han. Så hans matte vågar sig ut.