Jag är glad jag inte är min 16 åriga granne som nyss kom hem och blev mött ute av en inte så nöjd mamma..
Ibland är det roligt med ett väldigt lyhört hus. Barnet grät och mamman svor. Perfekt avslut på en lyckad kväll känner jag! :P

Festen som skulle vara en 30 års fest med maskerad blev en bröllopsfest med maskerad istället. Surpriiise!!
Så det tog liksom lite tid innan partyt drog igång men sen blev det en jäkla skiva! :)

Och det är ingenting jag brukar lida av så jätteofta, men när tre stycken raggar på en, Rätt uppenbart, Varav en tydligen var gift, den andra var sketefull, (Jossan you know who..) och den tredje är min brors gamla barndomskompis. När jag förklädd till en hund, helt begerbrun i hela fejset, med öron, bruna osmickrande kläder och svans flummar runt värre än Vanligt, Då känner jag. Whyyy! Va e de för fel på mig?! Finns det INGEN som är normal som kan visa intresse istället? Och som inte är gift. Helst inte upptagen överhuvudtaget. Även om det inte är mitt problem utan hans. Men ändå. Möjligheterna ökar ju om han inte är det. :P

Nu ligger jag i mörkret och tuggar på sega ostbågar med en helnöjd katt på magen och är rätt glad att jag inte har haft tid att byta lakan än, för den där brunfärgen var minsann envis och svår att få bort!! :P