Kan någon slå mig med något hårt i huvvet?! 
 Precis hela helgen har jag bara gått och grunnat, funderat, tänkt, ältat, grubblat. Ångrat mig.
Ångrat mig igen. 

 Nä, jag blir verkligen inte klok på mig.
Men sån är jag. Har jag snöat in på nånting har jag svårt att komma över det.
Jag behöver någon nu som talar om för mig precis hur jag ska göra.

 Och så lyssnar jag på Gavin DeGraw och tänker tillbaka på Varbergshelgen hos Linnean.
Har jag berättat om den?
Inte det.
 Nä, men då så gör jag det!
Get ready!

På tåget dit hade jag bunkrat upp med godis och tidningar för att klara mig och ha det bra och så hamnar jag brevid en riktig stinkig uteliggartyp som så fort han rör sig osar äckel! :S  
 
När jag väl anlände till stationen hade vi ett lite lugnare möte mot när vi sågs på varsin sida av en gravt trafikerad gata i mitten av Sydney och båda höll på att bli påkörda. :P 
 Linnea och Sydney är liksom Linnea och Sydney. Kärlek. Saknad. Längtan. Starkt begär av att åka dit igen..  


fredagen bjöd på sockerchocksfika på stan. Shopping och fredagsmys.


Lyxlördagsfrukost ala Linnea och Lisa! Nu blir det inte bättre.
 Pannkakor, choklad, banan, grädde, Linneas hemkokta chokladmjölk. Mumma!!


Bästakusin Linnea och brakfrukosten!


badning i varmbadhuset. Check! När vi hade skrämt iväg två pensionärer som tråksimmade så fick vi hela bassängen för oss själva och gick bananas med en banan som vi skulle upp på. Det är ju skitsvårt! Men när vi väl kommit upp (med ytterst lite hjälp..) kubbade den andre upp fort som attan och fotade och dokumenterade. Viktigt! 

 Och det är konstigt hur jäkla trött man blir av att bada! Man är ju helt förstörd! Hem och powenapa..

På kvällen var det fäst med nårra tjejer från Linneas klass. Förfest på campus. (SAKNA Ingelstad!) Det märks när man bara festar med pluggisar. Det liksom känns på nått sätt. Det luktar liksom plugghäst... :P  På utestället märktes det verkligen! Helt annorlunda mot vanliga dödliga. :P 
 Och mitt i vår vilda dans så ser jag en kille som dansar uppe i ett fönster utan fönster uppe på en scen som inte är en scen. (You get it?) Jag känner mig lite som i en film just det här scenariot.
 Först noterar jag honom.
Kollar bort.
Sen Ser jag honom.
Kollar bort. 
 Whatta fuck!
Sen VRÅLGLOR jag.
Då VRÅLGLOR han tillbaka.
JOHAN! 

 Här liksom ÄR jag i en film. Kastar mig in i havet utav dansande pluggisar. Genom den värsta smeten av danssvettiga tjejer med bara och klibbiga ryggar. Upp för trappstegen.
 Där!
Min förlorade kusin från barndomen! Som en uppenbarelse!
Har inte setts på år och dar. Visserligen bor han i Varberg sen flera, flera år tillbaka. Och visserligen pluggar han. Också. Men ändån!
 Snabbt hej och kramande och försök till prat. Men lite lätt sketsvårt. Och eftersom vi inte haft jättetät kontakt på alla dessa år har vi inte jätte mycket att catcha up heller.
 Men det var kul att träffas iaf!

När vi ska gå hem har både Linnea och jag sån förgjordad skoskav att vi sliter av skorna nästan innan vi kommit ut och så börjar den långa flykten hem genom Varbergs kullerstensklädda gator. :P 
 Vi gömde oss bakom bilar så fort vi hörde någon komma gående. Livrädda att bli förföljda. Men vi klarade oss ända hem och då var det skönt att vila fossingarna. 

 Söndagen började stilla och lugnt med chips och Ben&jerry-frukost vid 1 tiden då pappa ringer och frågar vart Linnea bor och så efter en stund kommer han dragandes på halva släkten så blir vi bjudna på söndagsmiddag kl. 3. Vi fick abrupt sluta med frukostandet för att orka med maten sen. :P 

Iaf jag var inte mig själv på hela dan. Vet inte hur det var med Linnean.
 Hemfärden ska vi inte tala om. 
 Pappa har liksom alltid 22 grader i bilen. Oavsett det är mitt i sommarn eller smällkalla vintern. Han satt i jacka. Jag i linne. Och hade kärringsvalla. Sån kvalmig känsla i magen.. :P Blev helt kallsvett. Livrädd att kjäkas.. 

  
Och anledningen jag lyssnar på Gavin och tänker på Linnea är att hon hade den skivan i som vi lyssnade på när vi kockade.