Springer spaniel är ju som dom flesta vet en fågelhund.
 Z är alltså fågelhund.

JO precis vad han också tänkte när vi i godan ro spankulerar runt i skogen och han plötsligt intresserar sig väldigt mycket för lingonriset. Han nosar runt lite och så stoppar han ner näsan i lingonriset och viftar glatt och nyfiket och lite fundersamt på svansen. Och så buffar han försiktigt med nosen och så hör jag ett piiiiip!
 Då är det en liten pippibäbis som ramlat ner ur sitt hem som Z hittat.
Han står där och inspekterar den lille spillevinken med huvet på sne och tittar på mig precis som han säger "vad gööööör han där egentligen?!" Men inte en tillstymmelse till att vilja skada den lille tarmen.

 Mitt lilla, lilla hjärtas dynamo.
Hur kunde jag få en sån underbaring till byracka? 



 Men hur är det egentligen.
Ska man bara låta pippin ligga kvar på marken och så kommer mamman och pappan och hjälper den eller är hoppet ute för den eller ska man sätta upp den på nån gren eller nått så den kan få vind under vingarna eller tar föräldrarna inte emot den längre då?