Lätträknat.
Nu är phånens dagar snart räknade. Och som jag väntat och längtat. När lönen har kommit ska jag spurta iväg till närmsta phånaffär och unna mig en ny i fölsedagspresent. Kan jag tycka att jag kan vara värd efter alla gånger den har brutit viktiga samtal, dött när man använder den utan att ha sladden i. Dör innan man ens kommit in på vissa appar. Den bara dör och dör och dör. Och tvingar mig att profylaxandas ungefär 17 gånger varje dag för att återhålla det lilla tålamod man har kvar och för att inte kasta den hårt och intensivt i marken. Och med mening den här gången! Det är den fan förtjänt utav!
Död åt tengil!
Krackeleringen i skärmen vande man sig vid så fort man slapp glassplittret man fick i örat och kinden när den sprack.
Nu ska vi jag sparka igång spotify och lite städarglöd och rensa mitt mansion. Det ryktades om att det ville komma folk. Och som det ser ut nu skäms t.om jag!
DÅ är det illa!
Jag vill komma och hälsa på i ditt mansion! Jag har alldeles för mycket plugg för mitt eget bästa just nu, men även bil. Därför borde jag alltså ta mig till dig innan bilen ska återlämnas på onsdag, MEN lär såklart inte hinna det. Bajs säger vi om det.
Det är ganska så pinsamt att du fortfarande läser min blogg trots att vi har NOLL kontakt och att du dessutom måste häva ur dig en massa skit visar ju bara hur mogen du är. Jag vet att jag inte sitter spikrak i ryggen men aldrig någonsin har en tränare sagt åt mig att ändra på min sits. Både Magnus och Eva sa att min något framåtlutade sits inte gör något eftersom att jag inte stör hästarna. Och vad är viktigast? Att man sitter som Lussan eller RIDER som Lussan? ;)
"Genom andra känner man sig själv", ett uttryck du kanske borde ta och känna på lite. Har ingen lust att diskutera med dig på dagisnivå, har bättre saker att lägga min energi på. ;) PEACE, LOVE AND UNDERSTANDING! (HAHA)
