Alltså, alltså, alltså. Denna jäkla Arbetsförmedling!
 Tog och stoppade ner min stolthet i en säck och knallade till dom idag.
10.10 anlände jag. 10.00 öppnar dom. Dörren var låst!! Vafalls! Står och rycker lite diskret  och småirriterat i dörren några gånger innan någon äntligen behagar lyfta arslet ur stolen och resa sig och gå och öppna.
Redan här hade mitt humör, som jag jobbat upp på topp, sjunkit flera nivåer.
 Sedan när denna gubbe då förklarar för mig att om jag ens beviljas Akassa blir den inte så hög och det kommer ta ett tag innan jag får besked för det är så många andra som är i samma sits ringer det två gånger, han svarar båda,  min humörnivå sjunker ännu mer, jag har visat så mycket respekt för allmänheten att jag stängt av ljudet på min, sen sticker en annan arbetsförmedlare in huvvet och börjar rata om kollegieblock!! Kan inte det vänta, tycker jag?! 
Uppenbarligen inte. Mina nivåer tog slut och jag blev sur.
Men hur som haver blev jag hemskickad efter 45 minuter med en bunta papper och böcker och krav på att skaffa fram Arbetsgivarintyg.
Så nu sitter jag återigen fast i träsket med återträffaroch möten med en högljudd och skränig hopplös arbetsförmedlare som själv tycker han är såå rolig.

Men nä, skulle jag någonsin vara bitter?!!

Idag ska jag iaf få återse mitt kära Loo. Det är nog dagens höjdpunkt. Det och kladdkakan jag gjorde imorse. Blir picnick någon gång under resans gång. =)
Vagnen ska hämtas hem och imån på mornen kommer äntligen hovslagaren. Har bara tagit honom 6 veckor att dra tummen ur röven. Visst, han har vatt sjuk två gånger men ändå!
På fredag (om väglaget tillåter) blir det äntligen lite körning med nassarna!! =)

Igår åkte jag och Snurre till mamma. hon lagade mina ridbyxor och sydde om Snurres nya Höökstäcke för 37 kronor till en lite mer välpasslig storlek. Samtidigt som hon bakade bröd och var social med mig.
Tack mamma för att du finns! <3

Det var allt jag hade på hjärtat för nu.