Rätt ska va rätt.
Häromdagen lyckades jag få äran att fylla 32 minipåskägg med godis på jobbet.
Ett hedersuppdrag om ni frågar mig.
Det är många konflikter som startar av orättvisa.
JA, jag talar av egen erfarenhet. Tro mig!
Det var under sträng uppsikt mamma delade ut lördagsgodiset till mig och storebroren på lördagmornarna när vi va små. Ååååh vad jobbigt det var att vänta tills man ätit frukost och mamma läst klart tidningen! Och jäklar vilken tidning till att va stor! Tiden stod nästan still. Jag minns det som det var igår. Sen gick mamma till skåpet och hämtade påsen med det smarriga godiset och la en bit till David. Och en bit till mig. En bit till David. Och en bit till mig.
Två blonda barn satt på andra sidan bordet med armarna i kors över bordskivan och vilade hakorna i armarna och iaktog varenda lilla godis som landade i sin kopp. Sen! Sen var det fest.
Så det var under samma militäriska rättvisa jag delade upp godiset i alla äggen. En vit, en gul, en rosa och en grön skummis till varje ägg. Ett rött, ett grönt och ett gult dragéägg. Två mörka pollysar och två ljusa. Fyra romerska bågar. Och så var äggen fulla. Jag saaa ju dom va små!
Dåligt flöde..
Alltså jag är för dålig på det här med att uppdatera.
Senaste happening på gauren?
vaktlarna har börjat gala, typ heela tiden!. Jag väntar med spänning på äggen. Dom borde komma typ vilken dag som helst. Dom blir könsmogna vid sex veckors ålder och börjar lögga ägg redan då. Dom lever dock inte mer än ca två år. intensivt liv.
Sillanprillan har blitt tjuck om magen, börjat fylla juver och svullnat i bak. Enough emd detaljer, men hoppas på lamm inom några veckor.
Nu ska jag kolla på Berg och Meltzer. Enda jag kollar på på tv.
Åh förresten! Jag har typ hatat leverpastej. I flera år.
Men så kom mannen hem med en sån där liten bytta med bredbar pastej. Och jag smörade på massor Bregott, pastej och så massor med gurka. Och så slutade det med att jag åt tre stycken. Och nu är byttan slut. Sicken osis liksom. Jag som inte ens tycker om leverpastej. :P
Senaste happening på gauren?
vaktlarna har börjat gala, typ heela tiden!. Jag väntar med spänning på äggen. Dom borde komma typ vilken dag som helst. Dom blir könsmogna vid sex veckors ålder och börjar lögga ägg redan då. Dom lever dock inte mer än ca två år. intensivt liv.
Sillanprillan har blitt tjuck om magen, börjat fylla juver och svullnat i bak. Enough emd detaljer, men hoppas på lamm inom några veckor.
Nu ska jag kolla på Berg och Meltzer. Enda jag kollar på på tv.
Åh förresten! Jag har typ hatat leverpastej. I flera år.
Men så kom mannen hem med en sån där liten bytta med bredbar pastej. Och jag smörade på massor Bregott, pastej och så massor med gurka. Och så slutade det med att jag åt tre stycken. Och nu är byttan slut. Sicken osis liksom. Jag som inte ens tycker om leverpastej. :P
i-landsproblem
Imårn skulle jag åkt in till stan och ge blod. Egentligen skulle jag ha gett redan i februari, men jag har inte haft någon ledig fredag sen dess. Eller jo, typ en. Och då hade dom tillräckligt med min blodgrupp. Typiskt.
Men eftersom man ska vara fullt frisk när man ger så kan jag inte ge imårn heller.. Hostar som en gnu.
Och jag brukar skryta med att jag aaaldrig är sjuk! Och nu har jag fått byta datum två gånger sen jag gick med i höstas! Skandal ju.
Jag ville börja redan för flera år sen, men då hade jag kommit hem från asienresan. Så det felade på några månader för att få börja ge. Sen gick jag dit i somras med en kompis som skulle dit. Och då hade jag "skaffat ny partner" som det så fint hette. (Eller i somras? Det var ju för fan förrsomras! I somras hade vi ju kilat stadigt i nästan ett helt år!) Så då fick jag inte heller bli. Så man kan säga att jag har liksom inte flyt med det här blodandet. Men nu när jag väl har godkänts så envisas min kropp med att alltid bli sjuk lagom till utsatt datum. och så får kvinnfolk bara ge var fjärde månad. Mansfolk var tredje.
Men så till den där ständiga frågan som dyker upp titt som tätt.
Om man vill donera sina organ när man dör.
Jag är så jävla kluven på den. Donera blod är inga problem. Jag ger av nånting som produceras nytt hela tiden. Jag lever fortfarande när jag ger det och det märks inte på mig. Mer än att jag blir lite extra svimmig om jag reser mig fort eller så..
Men donera organ sen när jag dör?!
Det är klart att jag hade gett en njure till min storebror om det hade behövts. Eller gett min högerarm till min bästa kompis. Kapat av mig håret till min kusin.
Men när jag dör. Jag vet inte.
Och klart att jag skulle vilja att någon gav mig ett friskt organ om jag blir sjuk.
Men jag vill inte tänka på min död.
Att någon ska skära i mig när jag har flugit vidare.
Ja för himlen finns faktiskt!
Jag vill liksom inte tänka på det. Samtidigt som jag vill göra den tjänsten för någon annan, samtidig är livrädd för tanken på döden.
Och jag ska erkänna att jag inte har läst på. Ett skit.
Så kära ni trogna läsare. Hjälp mig.
Hur gör du? Har du bestämt dig?
Borde man gå med eller? Är man världens dåligaste människa om man inte gör det?
Detta är på riktigt ett i-landsproblem. For sure!
