Och hur var natten då?
Tackar som frågar.
Fan to the tast to the iskt !
Halleluja moment fan ta mig.
Katterna sov i laggårn.
Sambon sov på soffan.
hunden sov i sängen.
Jag sov hela natten.
Vaknade o5.15 prick.
vi som kan konsten att sova.
Och vi gör det bra.
Natten from hell.
Jag har säkert nämnt att kattrackarna inte låter mig sova på nätterna.
Sambon tycker våldsamt synd om dom och blänger surt på mig när jag slänger ut dom (med huvet före.) (utan att öppna) på kvällarna så i förrgårkväll sa jag att jag skulle kasta väcka honom varje gång dom väckte mig.
Ja-a, det gick så bra så.
o3.32. Vaknar av en liten spinnmaskin som kastar pannan mot min kind och har fruktansvärt mysigt.
Tar kattrackan och sätter på sambons kudde.
Ingen reaktion.
o3.34 Han är tillbaka på mig. Jag sparkar till sambon med armbågen Innan jag stoppar dit katten.
Han grymtar till en gång, vänder på sig och somnar om.
Jag skickar ner katten på golvet och vänder på mig i hopp om att lura fanskapet att jag sover.
Han går Inte på det. Över. Huvud. Taget.
o3.37 Katten slickar mig på kinden, spinner värre än en mindre traktor och stryyyker sig mot mig. Trampar med framtassarna och håller nästan på att gå åt så mysigt han har det.
Suck. Jaja, EN klapp kan du väl få då.
Yes! kattrackan tror jag tänker vakna och kela. Icke. Jag föser över katten till sambon som fortfarande inte visar en reaktion på liv. Sparkar till honom på allvar den här gången och ha vaknar. Äntligen!
Här. Ta hand om den stackars katten nu då.
Jajaa.. Några tafatta klapp senare är fanskapet åter tillbaka på min kudde och lever jävel.
På nått mirakulöst sätt råkar jag somna om och vaknar inte förrens en halvtimme senare när någon utav dom leker med palmen som står på en stol i sovrummet.
Sparkar till sambon och säger att han ska ta hand om katten.
Han vänder över sig å mage och knackar i golvet (?!) . Nä jag vet inte heller. Det hjälpte inte. Eller jo, Z vaknade och hoppade upp och skulle ligga under täcket. Dubbelsuck. Sketvarmt och förlamande.
Väser genom mungipan till sambon att han ska "ta dän kattfan från blommjävlen". Sambon kliver upp och går ut i hallen.
?? Men vafaan?
"Taaa uuut katterna!"
"Jamen jag lockar ju på dom"
"Bääär ut dom. Dom följer inte med."
Sambon lyder order och ställer ner katterna på andra sidan trösklen, stänger till dörren. Men tro inte han stänger igen den så den går i lås.
Nejdå, strax efter sambon somnat börjar tjugo klor att streta med dörren. Nån av dom jamar lite övergivet.
Jag stiger upp. Drar igen dörren med löften om "imårn sover ni två i laggårn"
Går sen å lägger mig och vaknar inte förrens en dryg timma senare när klockfan ringer.
(marodör)
Igårkväll skulle jag h¨ålla mitt ord och stoppade ut katterna i laggårn samtidigt som jag nattade resten av djuren. Fyllde tom på med mat åt dom.
Springer in för att dom inte ska hinna före och kastar mig in och stänger dörren. Pjuh!
När jag går runt och slävker i huset sitter Konrad på altanräcket i regnet å tittar på mig.
Fan.
Kom in då kattskrälle men inga dumheter inatt. Begrips?!
Han lovar.
På hedersord!
Påväg upp till sängen förgriper han sig på Z och går å stryker sig och stångar honom och försöker få Z att älska honom. Lagom till jag ska lägga mig har han lugnat ner sig och somnat nere vid fötterna. Perfekt.
o4.15.
Ni fattar nu va. Här ska ingen sova. Ställer katten pååå sambon. Sparkar till honom med armbågen och vänder på mig, drar täcket över huvet och blir några sekunder senare biten i tårna.
Jeeeevla kattfan! Drar upp knäna, viker ihop ryggen och vrider ner nacken i nån oergonomisk ställning. Får en stund senare andnöd och gläntar lite på täcket och möts av en spinnande nos.
Z hoppar upp och ska ligga under täcket och katten börjar kela med honom istället. Z ligger redan på mig men flyttar på nått sätt ännu närmre. Jag vaknar upp av nått som inte luktar nyduschat.
utan att jag medvetet rört på mig vaknar jag i sambons armhåla.
Håller på att få psykbrytet av tredje graden och funderar på att skrika rakt ut så katter och hundar och sambosar bara kunde visa lite sovande jävla hänsyn och tillåta den enda i familjen som ska jobba dagen efter att sova och vakna utsövd. Men nej. Inte denna sida nyår iaf.
Vaknar en stund senare. Vansinnig och sketatrött.
Inatt SKA katterna sova ute.
För familjefridens skull?
//Bitterfittan.
Jag är ju bara För rolig.
Vi skulle komma fram till hur vi skulle fuska oss till den snabbaste lösningen på städningen.
"okej, men du plockar undan och så dammsuger jag i pauserna och så skiter vi i toaletterna."
Bwahaha!!
ja, okej. JAG kanske tyckte det va typ hur roligt som hellst eftersom det var jag som kom på det. Helt utan att tänka. ^^
Och ja. Jag kanske var helt ensam om att skratta.
Ja, jag kanske skrattade så tårarna sprutade.
Ja, jag kanske bor med en ohumoristisk sambo. Men så länge jag vet vad som är roligt borde det vara okej. Jag har fortfarande tid att lära honom allt jag kan.
Han är ju trots allt ett lammkött.
MEN! Täpptet i näsan släppte!
Katjing
"okej, men du plockar undan och så dammsuger jag i pauserna och så skiter vi i toaletterna."
Bwahaha!!
ja, okej. JAG kanske tyckte det va typ hur roligt som hellst eftersom det var jag som kom på det. Helt utan att tänka. ^^
Och ja. Jag kanske var helt ensam om att skratta.
Ja, jag kanske skrattade så tårarna sprutade.
Ja, jag kanske bor med en ohumoristisk sambo. Men så länge jag vet vad som är roligt borde det vara okej. Jag har fortfarande tid att lära honom allt jag kan.
Han är ju trots allt ett lammkött.
MEN! Täpptet i näsan släppte!
Katjing
En helvetes jävla sketdag.
När man
1. glömmer ca femtielva saker på jobbet på samma dag (skyller allt på trött kräkhjärna)
2. glömmer ordna pissakt åt min hund.
3. kommer till klubben för att ha genrep på slalom lagom innan tävling i helgen och hittar slalompinnarna prick längst in, under ett A-hinder, bakom balansen, bakom alla trähinderstöd.
Alla vet att man åker inte en mil enkel resa för att inte träna nånting så vi utnyttjar dom 8 hinderstöden och gör ett slalom av det. Funkar nästan jättesmidigt.
4. fortsätter träna med hinder fast utan någon som helst plan. Skämskudde, piskrapp och skott i pannan på det.
5. kommer på den briljanta idén att gå ett varv på elljusspåret.
6. kommer på i samma sekund som hundskrället börjar titta sig över axlen och spotta fram moffar in i skogen att det inte var en så jäkla bra idé. Ingen bra idé alls faktiskt. Jag vill hem..
Överlever rundan, mirakulöst. Både hund och jag kastar oss in i bilen, vår säkerhet, och andas ut. Kör till affären och börjar leta recept i mobilen.
7. När jag har gjort en lista i huvet och ska gå in å handla inser jag att plånboken ligger hemma. Någonstans.
Nära psykbryt.
Och anledningen till att jag inte blir bitter denna sketdag?
One and only reason.
Det ligger en sprillans ny, oskårad Mmmmarabou i bilen.
Visserligen längst in under framsätet.
Men nöden har som alla vet ingen lag och man måste ju överleva.
Bildbomb utan någon som hellst koppling till texten
Right at ya!
tvångsvilande hund..
Konrad dricker ur samboskapets vattenglas.. (mjehehe)
flyende getter plus jagande hund..
Ingen promenad för klenisar precis.
Jag lyckas få med mig pappa att följa me till skogen med Z ibland. Mycket roligare med sällskap kan jag tycka. Inte för ofta förståss, man måste ju få lite lugn och ro och tid till ensamstund i hjärnan.
Och sambon är lönlöst att få med sig, då måste han ha bra dåligt samvete först och det har han sällan.
Men pappa alltså. Gubben säger sig vara panshonist. Men vete fan alltså. Det är knappt att man kan kalla det att "gå en promenad". Skena runt i skogen som en gnu är mer beskrivande.
Jag ORKAR inte hålla hans tempo. Jag blir liksom tappad på efterkälken.
"Är du trött eller?" brukar han håna mig när han stannar och väntar in mig. Eller
"va ä du så rö i synen om"? "va flåsar du om? Äru lat eller?" och så skrattar han förnedringsskratt.
Men nu. Nu har jag kommit på knepet att hänga med i samma tempo. Bara 25 år senare.
Lura in han i skogen off road.Typ kolla nån jävla gräns eller gå en skogsmaskinsväg.
Som idag tex, skulle vi gå snipparundan. Då går man förbi marken som tillhör farmors barndomshem. Då fick jag veta att denna skogen var ungefär lika gammal som mig. Då kan han stanna å inspektera lite och då får jag tid att återhämta mig.
*ställer mig dubbelveken med händerna på knäna och profylaxandas*
pappas favoritsyssla.
näst efter ha halvt ihjäl hans enda dotter då ..
Den ungdomen, den ungdomen.
I helgen gjorde jag och Mange nått vi inte gör speciellt ofta.
Äter ute.
På resturang alltså. Äter ute gör vi mest hela somrarna, han grillar korv typ Var.Enda helg vintertid också.
Iaf.
Ja vi va ju inte på resturangen själva heller. Obviosly. Utan tillsammans med ett koppel med kompisar till honom.
Iiiiiallafaaall.
Min man är om möjligt lite bonnigare än mig. Eventuellt inte. Men jag försöker iaf förklä mig på tillställningar där jag vistas tillsammans med stabor. Eller sånna som inte bor på landet iaf.
Iaf.
Mange hade en rödrutig flanellskjorta på sig. Okej? Frågor på det? Jag fick han iaf till att Inte ta stålhätteskorna... Ooookej?!
Det är ju inte asamånga som går runt med rödrutigt på flashig resturang direkt tänker ni.
Men där se ni! Där misstog ni er. För mitt i maten kommer en rödrutig flanellskjorta till instolpandes.
Jomenvisst.
Och låt oss nu bara leka med tanken att du har sett personen i skjortan någon annanstans.
För cirkus 8-10 år sen.
Sommartid.
På en parkfest.
Inte helt nykter.
Utbyte av saliv kan ha förekommit.
Jag giver eder.
Pinsamma minnen att berätta för barnbarnen.
(mormor skulle va sååå stolt över mig)
(hon har nämligen berättat ett å annat hon också!)
ungefär såhär suddigt...
