Jag läser nästan bara mammabloggar nu för tiden. Bara för att dom jag har hittat å ramlat över skriver så förbaskat jävla roligt.

 

Nyss läste jag iaf en om hur det är att ha småbarn. Typ man skulle smeta sylt över bodet å hälla lego på golvet och bära på en fyrakilos rissäck hela nätterna och sjunga för den. Säkert himla träffsäkert, det vet jag ju inte..

Men sen skrev hon

"Shoppingtest: Låna två små djur. Jag kan tänka mig att två getter eller två ettriga shetlandsponnyer kan funka. Ta med dem till affären när du ska storhandla. Släpp inte djuren ur sikte och betala för allt dom äter eller förstör."

 

Baahahahaha!!

 

haha!

 

eheh

 

heee

 

Jag låg dubbelvikt i soffan ett bra tag innan jag kunde andas igen.

 

Jag kan ju bara tänka mig. Efter förra veckan när två getter förgiftade sig och såg ut att ligga för döden och två shettisar fick dåndimpen och rymde som aldrig förr. Sprang fort gjorde dom också. Det gör inte jag.

Dom i en affär liksom. Man hade ju inte kommit långt innan getterna hade hoppat upp i bröhyllan och sprätt upp påsarna med hornen och smackat i sig en skogaholmslimpa eller sju eller hästarna hade gått bananas i grönsakskylen. Ett knippe ekologiska morötter med blast. Fina höstäpplen i lösvikt. Som hittat ju!

 Därifrån hade det ju inte gått att ta dom. Det är ju inte så att man kan dra ut hästara i luggen så hårt att det knakar i den eller lyfta getterna i hornen eller försöka putta ut dom. Jag hade ju fått djurskyddsinspektörerna efter mig rätt så omgående. 

Jag kan ju lätt konstatera att det är skönt att ha dom hemmakring och det bara är den något så dresserade hunden man behöver visa upp även om man skäms över honom också när han äter och rullar i bajs eller inälvor och hoppar på folk.

Tänk när man ska kasa runt på ett koppel med ungar också!

Harre-gud!

Föräldrar nu för tiden verkar ju livrädda för att säga till sina avkommor och man hör det ena värre än det andra och så kommer jag där i affären med min djuruppfostran och ryter och brölar och springer med mökegrepen i högsta hugg. Knappast uppskattat inslag i den annars så idylliska skrik å gapshoppingen som dom eftersträvar.

Alltså. Sååå stort hopp kan det väl knappast bli från att fö och jaga och förbjuda typ 20 djurungar till att göra desamma med En unge eller två? Dom har ju dessutom bara två ben, medan småungarna jag har i halva laggårn och hela huset nu för tin har fyra.. Eller ja, hönera och Samboskapet har ju faktiskt bara två...

 Jag tänker. Det blir som det blir, när det inte blev som det skulle.

 

Och nej! Föriallsindar!

No kids in the oven.
Bara allmänt konstaterande.

For your information.

 

 

Tjalom. Endagshelg. Laaajk it! :)

Tävlade igår. Kräktes bara nästan. Prinsen va prick hur duktig som hellst. JAg hade som mål att få godkänt och därmed bli uppflyttade och att Z Inte skulle äta bajs.

 Score! :D

Dock fick vi bara knappt godkänt. Sket. Z va asbra. Jag va jättenöjd med hela honom och rundan och va hur glad som hellst tills ungefär när jag kollade poängen och tappade hakan. På riktigt. Vi fick liksom 20 poäng mindre än sist. Fattade noll.

Jag är ju inte sån att jag kommer ihåg nått från rundan heller. Är jag nervös så slutar mitt nu-minne. Jag minns vad jag ska göra och hur jag har tagit mig dit. Men själva rundan har jag ingen aning om. Så jag vet inte vad som blev fel heller. Från protokollet läser jag att hundfan satt snett. Och att det blev fel moment. Men jag kan verkligen inte minnas!

 Min coach och partner in crime och hon som håller reda på mina nerver var sjuk. Jag skyller allt på henne tills motsatsen bevisats. Köra femton mil i mörker och duggregn klockan fem på morgonen kan juf å vem som hellst ur balans. Det hör man ju.

 

Råkade se att Sound of Music gick på tvn. 

 Där rök skönhetssömnen..

Måste ses liksom. Bästa filmen. Evva! Det är ju känt sen länge menar jag. Nu är ju detta viserligen en kopia, så den kan ju inte va lika bra osm den vanliga, men alla är ju värda en chans liksom.

 

 Ägnar kvällen åt att föra över bilderna från mobilen till datan.. 1400 stycken.. Snark.

 

Det går sällan som man vill med djur när man är tidspressad. :P

Skyndar mig ut i en reklampaus för att låsa in hönerna och stänga om bäna.

 Kommer ut på trappen och där ute på gräset, precis utanför lyktstolpeljuset står en eeenorm skugga.

 

*hajenfilmsljud och Skräckfilmsskrik*

 

 Spänner ögonen och stirrar, samtidigt som jag håller mig från att skita på mig,

då börjar den enorma skuggan att gnägga igenkännande...

 

 Jahopp. Ett stycke Lilleman på rymmen. Gå och haffa honom i luggen och stoppa in honom i hagen. Men nej, då smiter Majsaskrället ut istället!

 In med bägge i den gamla hagen istället. Dom fick en mental spark i röven när dom var inne.

 

Hönsen var tack och lov inne på sin pinne och sov. Dom brukar bara fattas när samboskapet ska räkna dom. :P

 

Sen ska jag gå in i laggårn..

 

Suck.

 

Då står det sex stycken bräkjävlar i boxen med hö och är så förbannat jävla nöjda!

 *Nämen hej, morsan! Kommer du nu?! :D Vill du också va me? Vi har en liten nyårssupé här."

 

Hur det är att försöka få ut sex stycken osamarbetsvilliga idisslare ur en hel box full med mat?

 Det går inte. Man behöver vara minst sju pers. För att det ska gå smidigt iaf.

Jäkla kräk till att va ostyriga ibland.

 Till saken hör att dom på nått sätt rämnat dörren.. när jag gick därifrån sen så var det någon som var missnöjd och körde huvet i den några gånger. Misstänker den brune med horn...