Borde sovit för länge sen.
 Pigg som ett as. Väldigt mycket ovälkoma incidenter har på nått sätt nästlat sig in i min morronritual.

Första startade inte bilen när jag skulle hem från jobbet. Tvärdöd.
 Resulterade i att jag fick åka kommunalt.
Fick låna en tjuga av Anette och sen bar det av över vägen med livet som insats.
 I bussen var det så förbannat kallt så jag frös som en bäver. In genom alla kläder. Sen fick jag gå ute i kylan, svinkallt. Näsborrarna frös ihop.

Så kröp jag ner hos Johan för att få lite värme och det blev ju inge bra det heller i slutändan. 
 Typ. Jävla skit också.
Chockerande minuter i duschen. Telefonsamtal.
 Så va det kanske inte så farligt som min kära man försöker inbilla oss sen iaf.
Återstår att se.

Nu ska jag gå och sova.

Ps. Bojjan är lite halvt störd tror jag.

Jeeedrans vilken go katt vi fått hem! :D Huur kelig som hellst. Inte alls blyg och tar sig gärna friheten att hoppa upp i soffan och installera sig på Snurres filt medans Nina, Lillen, Johan och jag sitter och äter pizza och kollar på Wallander. : )
 Johans kusin med pojkvän kom också förbi och hälsade på.
Kusinen och Ninas pojkvän hade tydligen ett förflutet som par.
 Världen är för liten ibland!! :P

Inatt har hon haft jour två gånger. En gång visade hon Johan runt och sen mig. 
 När hon var klar hoppade hon upp i sängen och la sig på min mage och sen somnade vi gott bägge två. : )













När jag vaknade imorse hörde jag ett kurr utifrån köksregionen och en stund senare spatserade Bojjs in i sovrummet och hoppade upp och la sig på min kudde och så såg hon ut att må förjävla bra.

Loo och Jonas kom och hälsade på och tittade på henne.

Nu verkar det bli soffhäng med älsklings och Let's dance. <3

Det är sant! Jag och min beloved man är lediga ända till måndag kväll tillsammans!
 Vad ska vi bara hitta  på?!
Jadu, det undrar jag också. Idag steg vi iaf upp i ottan och stack och skärde i Johan. Fast jag fick inte titta på. Det var lite tråkigt.. Hade gärna velat se hur dom skärde och huden delade sig och blodet sipprade fram. Fascination! :P

Johan sålde sin bil igår, btw, så i jakten på en bank att sätta in pengarna på råkade vi i ett oplanerat ögonblick hamna på måcken och hyrde tre filmer. For free.
 Jag fick dessutom ett pris för nån tävlingjag inte visste att jag deltagit i. Men whataheck!
Chokla är ju välbehövligt! :D 
 
Sen sprang vi förbi banken på hemvägen och satte in pengarna. Johan sina bilpengar och jag mina sparochhittepengar. 
 Har sparat småpengar i ett pringlesrör och den summan som var där i chockerade både mig och Johan! :) Posetivit givetvis. Men att de rymde så mycket! Jeezez! 
 
Så nu har vi BenandJerrysglass och filmer så vi borde klara oss hela helgen.
 I eftermiddag ska vi hämta Bojjan!! :D

Pallar inte träna idag. Tar tag och städar och röjer och förbereder Bojjans dass och lite sånt istället.


Finn typ.... tvååå fel.



 La ni märke till tandkrämen som långsamt håller på att sippra fram mellan läpparna?

Resultatet av en käftsmäll av en hockeyklubba.

Slogs ni även baklänges av hans latinoinsirerade muscha fann ni även det andra. :P

Resultat av mascara användning. :P Det som chockerade mig mest var trots allt inte ATT han lånade den utan hur han använde den.
 Med nästintill perfekt handrörelse målade han nerifrånochupp overallt, utan att missa eller klumpa det.
Jag blev lite orolig. :P

När han kom hem från hockeyn igårkväll kom han in till mig i duschen och utan att säga ett ord.
Livrädd blev jag.
Ingen kåthet i ögonen och inget taffsande.
Bara kom in och höll om mig.
Wierd?
Det var ingen såndär jag-har-längtat-efter-dig-och-saknat-dig-en-hel-kväll-och-kom-så-går-vi-och-lägger-oss-kram utan en krampaktig och släpper-du-taget-nu-faller-jag-kram.
Blev livrädd igen.
Första jag tänkte va att han smällt med bilen och skadat sig. (hade vatt såå typiskt eftersom han nyss sålt sin egna)
Sen att han hade gjort nått jävligt dumt.
Sen sa han nått om Malte och sin mamma och då började jag fatta sammanhaget.
Jobbigt som fan när ens djur blir dåliga och man inte kan göra nått. När dom blir personförändrade och inte till det bättre. När dom blir hotfulla och pissar inne. 
Jag känner Malte som en långbent, hårig, glad och kelen och förbannat aktiv hund som är hur genomgo som hellst så när hans mamma berättar det har både Johan och jag svårt att tro på det. 
 Men vi hoppas att han blir bättre. Att nått faller tillbaka på sin plats och vi kan låtsas som nått aldrig hänt igen.  
För visst finns det inget värre än att förlora sitt älskade djur?!



Min kära broder kom hem till i tisdags med en full kasse grönsaker, nudlar och ingredienser till sötsursås och kommenderade Hacka medan han slängde upp broccoli, paprika, morötter och kyckling på bänken.
 Och detta var då resultatet.
Precis huuuur gott som hellst och såsen va M-M-M! ;D

Han är gärna välkommen fler gånger! Inte fan visste jag att han kunde laga mat!! :D



Snurre och Theo lekte i hundhagen i onsdags. Finfina vänner blev dom.
 Men dom två andra hannarna som kom in och också ville leka va Snurre inte överförtjust i. En långbent Pongoliknande överaktiv sak och en liten brun och uppkäftig hårboll.

Sen gick Snurre och Theo som två bästisar hand i hand ner till apoteket för att hämta Snurres ögondroppar.

Nähä, städning var det!!

Som om det inte var nog med att jag låter som en hyena när jag pratar och inte har nått balans eller luktsinne kvar, när jag efter en natts arbete, (finally) blev avbytt och gick för att klä på mig (Johans asasköna) tröja (som luktar såååå gott) och får syn på mig själv i spegeln ser jag till min förfäran att jag ser ut som Toker!!
 Hela näsan är illeröd av det förbannade munsåret som muterat sig och fått en omkrets lika stort som sveriges största insjö och finner även att mitt ena öga skiftar lite åt det röda hållet. Håret ska vi inte tala om, den får nån mystisk frisyr under nattarbeten..
hemskt jobbigt.

 Det är lite jobbigt på natten när man är själv. Den där biten med att gå på toa förstår ni. 
  Folk har ju en underlig att dyka upp flockavis så fort man blir minsta pinkenödig, och man kan ju inte gärna lämna dom där i butiken ensamma, nädå, passas ska dom. Som små barn.  Så då får man stå där med benen i kors och kniipa och samtidigt va trevlig.
Och är det sån tur att dom sen inte parkerar sig vid bordet utan går ut igen får man snabbt som ögat tjecka läget ute så det inte kommer nån, låsa dörren och så skynda sig det fortaste man kan och verkligen krysta för att det ska gå fort, så man har minsta chans att hinna torka sig innan nån imbicill idiot har hunnit fram till dörren och ringer på den irriterande klockan så det låter högt som fan på lagret (där omklädningsrum och toa finns).
 Sen får man liksom dra på sig brallorna och knäppa dom på vägen ut, stanna till innan sista kröken och reda till allt och sen nästan springa sista raksträckan för att låsa upp dörren.
 Det är vid sånna tillfällen man lätt blir lite hypokondisk och tänker "satan! Drog jag upp gylfen nu..?!"

Det är så roligt, jag sitter i lägenheten nu, på fjärde våningen, och äter frukost och hör hur folk skrapar rutorna på bilarna!! :)
 Eftersom jag nyss kört hem har jag ju själv stått och skrapat, men jag är ju liksom klar, jag ska snart gå och lägga mig, dom ska säkerligen till jobbet och plågas en hel dag. :P
 Förresten är isen svinigt tjock! Man fick liksom slå hål på den för att kunna skrapa.

Nähä, sängen nästa!

Idag har Johan lagat köttfärssoppa. 
 Inte vilken soppa som hellst heller!
Nejdå, ska det vara så ska det, right? 
 
Så med samma recept som han charmade brallorna av vår hemkunskapslärare med i 9an, svängde han nu åter ihop denna omtalade rätt.
 Han fick ju faktiskt VG. ;)

det ni?!!



morotsbullarna stog jag för.
(det är synd att vi har Netto som närmsta affär, dom har ju tammefan ingenting!! Tex dinkelfullkornsmjöl. Solroskärnor och krossade linser finns inte ens på samma ställe.. )

Hela vår levande själ har vi lagt ner i den här måltiden.
 Precis som om den var vår sista.
Så nu skulle man kunna säga att vi dör lyckliga. Om vi hade bestämt oss för att coola nu villsäga. :P



Johan bestämde sig dumt nog för att naffsa lite i min naggande goda kladdkaka på förbivägen.
 Sån himla otur för honom att han blev straffad för det.
Så hårt!!
Han fick gå och hämta tvätten. ^^


Jag och Snurre tar en siesta i soffan. Observera gärna min tume som är halvvägs in i Snurres öra och hur han njuuuter av välbehag! ;)


Myyyyyyys!

En katt eller inte en katt.
 That is the question!!

Jag är sugen.
Johan är sugen.

Jag har liksom alltid haft katt.

Mina katter hemma skulle jag aldrig i mitt liv sätta i en lägenhet.
Två av dom älskar utelivet.





Den tredje, Lukas ofc, skulle inte förstå vitsen av en kattlåda om man så visade honom själv.



Sååå.

Ska vi hänga med Klyftan och Fredrik till katthemmet senare i eftermiddag?
Bara för att kolla liksom? :)

Jag måste medge att det som rör sig i mitt huvve inte alltid är det mest genomtänkta. 
 Det kan tex va så att jag tänker på nått och så säger jag det. Bara rakt ut.
Inte jättebra alltid.
Men ibland kan det faktiskt det. Har blitt en smulans bättre på att säga vad jag tycker och inte bara åka med på vad som hellst.
 Men ibland är det så jävla bra att jag har den där spärren i huvvet.
Som idag på måcken tex, när det kommer in en snubbe i yngre medelåldern (..?) och ska köpa (grön) mjölk och ska betala med sin tia och den bara åker igenom lådan hela tiden och när han börjar se lite smått skitbesvärad och nervös ut efter mina upprepade hejjarop om äsch, försök IGEN, den bara blir sån iblann, och jag tillslut nästan klämmer ur mig, de va konstigt, vad har du besudlat den med!?! Jag tänkte alltså bara det. Det kom aldrig så långt som att orden lämnade tungan.
 Ibland har man tur.
Tänk om jag sagt så. Då hade jag ju garanterat skrämt iväg en kund därifrån!!


Sen min trumatiska tid på Ingelstad där det mesta tolkades och förvrängdes så det kunde gemföras med lite vad som hellst (men oftast lite barnförbjudet) har mina hjärnceller inte varit som dom en gång var.

Sen ville jag lära mig sätta på nya vindrutetorkare. Ibland kommer det in kunder (95% av det kvinnliga könet) och vill ha hjälp med att hitta rätt och sätta på nya torkarblad. Hitta dom kan jag göra. Det är bara att leta lite i en bok. Men sätta på dom har jag aldrig lärt mig. Så jag brukar hänvisa dom till mina kära kollegor.. :P
 Men så idag va de då dags.
T visade på en hur man skulle göra så skulle jag gå ut och pröva ta dän den på Viola. Stog och röck och slet i den en stund med mer eller mindre våldsamma slit och drag och eventuellt slank en liten svordom ur mig innan den tillslut satt lös och jag stog med en torkare i handen.
 Hur faä gjorde jag?!!
Jahopp, hur får man på skrället igen då? 
 Efter en stund satt den på igen, men tänkte att jag måste göra det igen så jag verkligen visste.
Men inte då. Slet lite till och tillslut så stog jag med den i handen igen.

???

Summa sumarum av det hela är att nu har jag i praktiken tatt av och på torkarblad, men vet itne hur det gick till teoretiskt,  men jag antar man får träna lite till för att bli ett riktigt pro.




Dagen till ära har jag ingen passande bild. Men detta är vad jag saknar ibland.
Strosandet i Sydney. Upplevelserna. Känslan. Solen. Friheten. Skydivet. Jag va så jävulskt spontan ibland! :) Så fett kul! 
 Bilden är från första dan där. Jag va nog rätt så skakig fortfarande. Att boka en resa som skulle göras på egen hand 24 timmar efter man bestämde sig var också en trumatisk upplevelse. Man fan vad jag är glad att jag gjorde den!! :D
DAMN!!

En anledning att hänga på gymmet är helt klart att iakta.
 Det finns så mycket roliga klädkombinationer och ansikten så man kan liksom inte sluta glo på dom.
Ibland kommer jag på mig själv, fast oftast säger Loo till mig att sluta stirra. Jobbigt. :P 
 Som idag var det två (jag veeet inte, men kanske?) turkar som alltid har likadana bralls på sig. Inte vilka som hellst heller. Nejdå, only the best is good enough. Svartochgråochvitrandiga!!
 JA ni läste rätt!
Jag vet! Det ser inte riktigt klokt ut! Dör av inombordsskratt varje gång jag ser dom.
Som pricken över iet har dom dessutom tuttlinnen på sig, som personligen ses som det näst värsta en man kan klä på sig. Ett sånnt där med brottarrygg ni vet, fast brottarryggen är fram.. Deras armhålsurringning går endan ner till midjan så det är inte mycket tyg på överkroppen där inte!

Sen har vi ju dom som låter som att dom föder när dom anstränger sig. 
 Igår tex, när jag va så jävulskt duktig att jag gymmade innan jobbet och satt och gjorde pervobenknipsmaskinen och satt och betraktade mina kompanjoner på nedre plan hör jag plötsligt någon i min närhet som stånkar väldigt ansträngt, och eftersom hela PRO styrkan är där på förmiddagarna trodde jag ju bara att det va nån medelålders gubbe som fått en smärre hjärtattack eller nått. Inte så mycket att bry sig om alltså, och brydde mig inte så mycket, men sen när alla på nedre plan vänder sig om och glor på mig  kände jag mig lite besvärad.. Så besvärad att jag gjorde mig ansträngingen och kollade bakom mig och ser en medelåders gubbe köra nån kanotövning.
 Vänder mig mot pensionärerna igen och pekar lite urskuldrande med tummen över axeln i riktning mot gubben så dom ska fatta att det alltså inte är jag.

---

Nääää, så jag gjorde jag ju så självklart inte!!

---

Nu ska jag och älski åka till hans farmor och farfar för lite grötätning!
 Fast först mellanlandning hos hans mamma. Brottas lite med Falcon och Malte blir det nog också. :)


Falcon (rottweiler) och Malte (flervägsgatukorsning) i sjön vid stugan i somras.

See Ya!

Tjing tjong!

Kan jag sluta bli sentimental för precis allting?!
 Det här håller ju inte!
Okej att fälla en tår eller tre till Australia, men till MammaMia?!
 Give me a breake liksom.

Doh.