Jag måste medge att det som rör sig i mitt huvve inte alltid är det mest genomtänkta. 
 Det kan tex va så att jag tänker på nått och så säger jag det. Bara rakt ut.
Inte jättebra alltid.
Men ibland kan det faktiskt det. Har blitt en smulans bättre på att säga vad jag tycker och inte bara åka med på vad som hellst.
 Men ibland är det så jävla bra att jag har den där spärren i huvvet.
Som idag på måcken tex, när det kommer in en snubbe i yngre medelåldern (..?) och ska köpa (grön) mjölk och ska betala med sin tia och den bara åker igenom lådan hela tiden och när han börjar se lite smått skitbesvärad och nervös ut efter mina upprepade hejjarop om äsch, försök IGEN, den bara blir sån iblann, och jag tillslut nästan klämmer ur mig, de va konstigt, vad har du besudlat den med!?! Jag tänkte alltså bara det. Det kom aldrig så långt som att orden lämnade tungan.
 Ibland har man tur.
Tänk om jag sagt så. Då hade jag ju garanterat skrämt iväg en kund därifrån!!


Sen min trumatiska tid på Ingelstad där det mesta tolkades och förvrängdes så det kunde gemföras med lite vad som hellst (men oftast lite barnförbjudet) har mina hjärnceller inte varit som dom en gång var.

Sen ville jag lära mig sätta på nya vindrutetorkare. Ibland kommer det in kunder (95% av det kvinnliga könet) och vill ha hjälp med att hitta rätt och sätta på nya torkarblad. Hitta dom kan jag göra. Det är bara att leta lite i en bok. Men sätta på dom har jag aldrig lärt mig. Så jag brukar hänvisa dom till mina kära kollegor.. :P
 Men så idag va de då dags.
T visade på en hur man skulle göra så skulle jag gå ut och pröva ta dän den på Viola. Stog och röck och slet i den en stund med mer eller mindre våldsamma slit och drag och eventuellt slank en liten svordom ur mig innan den tillslut satt lös och jag stog med en torkare i handen.
 Hur faä gjorde jag?!!
Jahopp, hur får man på skrället igen då? 
 Efter en stund satt den på igen, men tänkte att jag måste göra det igen så jag verkligen visste.
Men inte då. Slet lite till och tillslut så stog jag med den i handen igen.

???

Summa sumarum av det hela är att nu har jag i praktiken tatt av och på torkarblad, men vet itne hur det gick till teoretiskt,  men jag antar man får träna lite till för att bli ett riktigt pro.




Dagen till ära har jag ingen passande bild. Men detta är vad jag saknar ibland.
Strosandet i Sydney. Upplevelserna. Känslan. Solen. Friheten. Skydivet. Jag va så jävulskt spontan ibland! :) Så fett kul! 
 Bilden är från första dan där. Jag va nog rätt så skakig fortfarande. Att boka en resa som skulle göras på egen hand 24 timmar efter man bestämde sig var också en trumatisk upplevelse. Man fan vad jag är glad att jag gjorde den!! :D
DAMN!!