Lufsen<3
sockervaddstom känsla.
De går inte in att jag aldrig mer får träffa världens bästa ponnyskrutt. Det finns inte.
Tänk om jag bara fick vara med och säga hejdå på riktigt och klia dig en gång till på magen och pussa en gång till på din sockersöta mule och få ditt vackra huvve inburrad i magen en gång till.
Tänk om. Min fina lilla älsklings Lufs! ♥
Vi kan väl spola tillbaka tiden?
Lufsen! Jag glömmer dig aldrig! Du är föralltid min stora lilla ponny. Den lilla ponnyn med det stora hjärtat och det intelligenta hjärnan. Du är alltid i mitt hjärta.
Jag ska minnas alla dina egenheter och dina hyss och dina hhhöhhhö och fladdriga näsborrar när man pratade med dig.
Jag kommer aldrig glömma den 1 mars 2003 när jag med darrande ben lastade in dig i transporten och jag glömmer aldrig aprildagarna när jag försökte köra dig med mindre framgång, när du gallskrikandes gick rakt ner i diket, vände och gick hem med mig gråtandes i vagnen av misslyckhet.
Jag glömmer aldrig när du och jag skulle ut och gå själva och du blev så ensam och övergiven att du stegrade och jag fick dina ben på mina axlar.
Eller när vi tävlade banhoppning i Ingelsta.
Eller körde stock hos mamma och vi satt i skogen och delade på bullar och coca-cola. Blod, svett, tårar, skratt, trötta muskler och lyckorus. Den gången du satt fast i spiltan och litade fullt ut på att jag skulle hjälpa dig loss och va helt lugn.
Dom gångerna vi inte alls förstog varann och dom när allt bara klickade och vi klarade allt. Alla gångerna jag satt ute hos er insvept i ditt täcke och lyssnade på när ni tuggade hö och frustade.
Den gången vi gick marhultsmarchen med Ida och Lona.
Då när du fick bo i granhult och alltid kom fram till grinden och gnäggade när jag kom.
När ponnybarnen fick upp ögonen för er och ni blev deras idoler.
Lufsen. Nu kommer vi aldrig kunna göra allt det där igen.
Jag som alltid tänkte att mina barn skulle lära sig rida på dig och du skulle lära dom allt. Att du skulle gå hemma i hagen tills du blev gammal och grå och somnade in under ett träd och jag skulle sitta där tillsammans med dig med ditt huvve i mitt knä så jag kunde klappa dig på kinden och säga att allt skulle bli bra och att jag skulle komma och hälsa på dig på dina gröna ängar dit du skulle komma, till alla andra hästänglar. Att du skulle slippa va trött och att du skulle bli ung på nytt. Att du va mitt allt och betydde mer än mest och att jag älskade dig av hela mitt hjärta, då, nu och för alltid.
Lufsen. Jag kan inte ta in att du aldrig kommer tillbaka. Det känns som en dröm.
Ibland när sanningen kommer ifatt mig brister allt och tårarna bara kommer i floder.
Ibland skrattar jag åt nått och ångrar mig med en gång och tänker på dig igen. Det känns fel att skratta när du nyss har lämnat mig föralltid.
När någon visar medkänsla gråter jag. När jag tänker på din mjuka mule och din tjocka trasslia man gråter jag.
När jag önskar att jag kunde få klia dig på magen igen gråter jag. Tanken på att om du vatt en hund och skulle lagt dig på rygg får mig att le lite grann och tankarna på alla fina minnen med dig får mig att vilja gråta igen.
Snälla kom tillbaka så jag bara får säga allt jag vill säga till dig en sista gång och borsta dig en sista gång och få pussa på din goa mule en sista gång och rymma iväg med dig så det aldrig hade hänt.
Fan. Fan. Fan.
Jag älskar dig Lufsen! <3
Glöm mig aldrig!
helgen.
fredagkvällen gick som den skulle. Alla verkade ha skitroligt och den nyblivna 18 åringen söps under bordet, så när han hängandes över balkongräcket spydde som en kalv kunde vi som fortfarande va vid medvetande och våra sinnes fulla bruk sitta inne och konstatera: misson completed.. De va kräks på balkongen, balkongen under och marken nere vid porten...
Lördagen startade långsamt och planerande. Planerandet gick åt skogen, precis som det alltid gör. Tänkte komma iväg i lagom tid till Loo men när jag gjort mig klar för avfärd och käkat frukost och ska åka kommer jag på (redan innan jag börjat leta) att jag lämnade nycklarna i Johans bil för att jag inte skulle slarva bort dom ute på stan på natten och hans bil är på helt fel ände av stan. Blev helt matt. Så jag får ringa min kära bäste vän så hon får komma och hämta mig och köra bort mig till bilen.
Så när jag ringt henne och väntar tänkte jag gå och duscha men då ringer Örides matte och tjatar en evig stund så då hinner jag inte duscha heller.
Varför lämnade jag dom då i hans bil och inte lät dom va kvar i lägenheten som normalt folk hade gjort?!!
Jo, för jag skulle ha alkoholen i mitt bagage när vi skulle åka och vem orkar springa upp för tre våningar och lämna nycklen där?! Ingen. Visserligen hade jag kunnat ta hissen, men palla!!
Så istället för att ha dom i väskan lät jag dom ligga där. Smart drag! Just för stunden.
Innan vi ens kommit iväg upptäcker jag att jag även glömt:
schampo och balsam.
handduk.
täcke och kudde.
shortsen.
Doooh!!
När vi åker ner till K-krona ringer stålmannen och säger att han har glömt sina bilnycklar i annsos lägenhet och slängt in lägenhetsnycklarna genom postinkastet.
Då va de Loos tur att bli matt.
Men han fiskade upp dom me en pinne så vi kunde va i lägenheten sen. Turs nog. =)
Kvällen förflöt på bra, utan större incidenter. Regnade gjorde de en hel jävla del men som tur va så hade vi ju ett tillhåll i lägenheten så de kude regna bäst de ville!
Vi tänkte gått till schlagerstället men vi fick botten-napp på två växjötjejer utanför Piraten som sa att de inte va nårra människor på piraten så vi kom inte in eftersom dom två va fulla som kastruller.
Men vi hade roligt på piraten sen iaf! Dansade järnet och fick önska låtar hos Dj:n! =) Vissa kan ju bli så jävla lacka om man vill önska, men spelar man kass musik får man ju skylla sig själv! Han va iaf störtskön och gav oss ett litet block att skriva ner så mycket vi ville. Sen fick vi höra alla låtarna också! Loo och jag höll på att gå i taket när Sold kom! Aldrig hade vi trott att vi skulle få rocka loss till den på ett dansställe! =)
Manfred-Dagny
På marknaden gjorde vi av me massa pengar på väldigt kort tid. Bland annat köpte jag mig en ko. En ko-kudde som fick namnet Manfred-Dagny efter lite tvistande och grubblande.. Han är asaskön! Sov på han i bilen hem, gick asabra. Sov med honom i k-krona. Asago att ha armen över när ingen annan står till tjänst. och inatt fick jag panik när jag inte hittade honom i sängen men han hade tatt ett skutt ner på golvet. De va säkert snurre som va avis. :P Pappa sov på honom i soffan när ag kom hem med honom. Ja, jag kan inte säga annat än att jag är asanöjd! Ett riktigt impulsköp men en god investering! =) 
Ikväll blir det nog förhoppningsvis speedway med pappa och Johan.
12 veckor! Idag!! <3
fredagsmys
nu sitter jag i johans sketna lilla råttbo och läser spiderchicks blogg och asgarvar så tårarna rinner. Visar Johan som inte fattar de roliga och bara tittar mysikst på mig.. Hur svårt är de liksom?!
Innan idag va vi och kollade på lägenhet. Bör inläggas att jag har inga100% planer på att flytta me men bli en aktiv inneboende kommer jag iaf bli, alltså måste jag ju följa med och granska, ska man va aktiv inneboende måste man ju ha vissa krav!!
Nu ska vi ut med Johans kompisar och supa hans stackars nyblivna 18 åriga bror under bordet. Håhåjaja. Jag ska be för det arma barnet. Men säkert kommer de va jag som ligger där under bordet i slutändan. Det brukar bli lite åt de hållet när jag och min kära vän bag in the box har sammanträde. Och nu va de säkert en tre helger sen jag drack, och då blir man ju lite extra påtalig för alkoholhalten..
Men hav förtröstan gott folk! Den som lever får se hur kvällen slutar! Och så roligt ska vi inte ha att nån går och koolar.
Icke!
Ha're!
Happy kebabap!
Jeez! Min kebabrulle va inte att leka me! Blev så jävlar i gasen. Asflummig och skrattade åt precis allt Loo sa. Hade välldans roligt!
Väntade två jävlar timmar på hovslagafanskapet som inte behagade dyka upp idag. Klockan 15.00 va han väntad. Klockan 17.00, när jag ringt tre gånger ringer han äntligen upp och hade totalt glömt bort mig!! Tack för den fuckface!! Nu ska han komma imån istället. Och sabbar både min och Loos planering. Gaaah! OCh eftersom jag inte kan va arg på en totally stranger i telefon kom han undan den jäklen.
Men jag han iaf putsa Majsans sele och få lite betat runt staketet.
Man kan ju iaf försöka se de posetivt. Lamt försök. Jatack.
Letat reda på Alphabeats Fascinationlåt nu äntligen!! Gått och grunnat på den hela dan. Liksom haft den långt, långt bak i huvvet och nästan kunnat börja nynna på den och någon gång har jag nästan kunnat spotta fram namnet. Men bara nästan.
Kunde ju inte förklara den heller, -men a, den va förra sommarn, från nån reklam. -uppåt,glad låt. -Men DU VEEET!!!
Fick världens jordskredschock när jag såg 6 småkillar som kanske på sin höjd slutat 7an stog utanför ica och rökte! Har barnen inga föräldrar?! Finns de ingen ansvarig!?! Har dom ingen som hellst skam i kroppen?!
Okej att jag va asgammal och så jävla livserfaren när jag gick i 7an, men de va ju då! Nu är de nu och dom är ju bara barn. Kan dom inte sitta hemma och kolla på bolibompa som inte är bra längre och leka lego med sina kompisar på bilmattan i sitt rum med våningssängen som dom delar med sina syskon och bara vara barn!!
Kan jag sluta åldras och bli gammal och gaggig?! Tack!!
Idag va de en gubbe som rengjorde fläktarna som inte hade stängt sin gylf. Vi såg, vi blundade, vi gick iväg, vi skrattade.
De va roligt.
