Jag läser nästan bara mammabloggar nu för tiden. Bara för att dom jag har hittat å ramlat över skriver så förbaskat jävla roligt.

 

Nyss läste jag iaf en om hur det är att ha småbarn. Typ man skulle smeta sylt över bodet å hälla lego på golvet och bära på en fyrakilos rissäck hela nätterna och sjunga för den. Säkert himla träffsäkert, det vet jag ju inte..

Men sen skrev hon

"Shoppingtest: Låna två små djur. Jag kan tänka mig att två getter eller två ettriga shetlandsponnyer kan funka. Ta med dem till affären när du ska storhandla. Släpp inte djuren ur sikte och betala för allt dom äter eller förstör."

 

Baahahahaha!!

 

haha!

 

eheh

 

heee

 

Jag låg dubbelvikt i soffan ett bra tag innan jag kunde andas igen.

 

Jag kan ju bara tänka mig. Efter förra veckan när två getter förgiftade sig och såg ut att ligga för döden och två shettisar fick dåndimpen och rymde som aldrig förr. Sprang fort gjorde dom också. Det gör inte jag.

Dom i en affär liksom. Man hade ju inte kommit långt innan getterna hade hoppat upp i bröhyllan och sprätt upp påsarna med hornen och smackat i sig en skogaholmslimpa eller sju eller hästarna hade gått bananas i grönsakskylen. Ett knippe ekologiska morötter med blast. Fina höstäpplen i lösvikt. Som hittat ju!

 Därifrån hade det ju inte gått att ta dom. Det är ju inte så att man kan dra ut hästara i luggen så hårt att det knakar i den eller lyfta getterna i hornen eller försöka putta ut dom. Jag hade ju fått djurskyddsinspektörerna efter mig rätt så omgående. 

Jag kan ju lätt konstatera att det är skönt att ha dom hemmakring och det bara är den något så dresserade hunden man behöver visa upp även om man skäms över honom också när han äter och rullar i bajs eller inälvor och hoppar på folk.

Tänk när man ska kasa runt på ett koppel med ungar också!

Harre-gud!

Föräldrar nu för tiden verkar ju livrädda för att säga till sina avkommor och man hör det ena värre än det andra och så kommer jag där i affären med min djuruppfostran och ryter och brölar och springer med mökegrepen i högsta hugg. Knappast uppskattat inslag i den annars så idylliska skrik å gapshoppingen som dom eftersträvar.

Alltså. Sååå stort hopp kan det väl knappast bli från att fö och jaga och förbjuda typ 20 djurungar till att göra desamma med En unge eller två? Dom har ju dessutom bara två ben, medan småungarna jag har i halva laggårn och hela huset nu för tin har fyra.. Eller ja, hönera och Samboskapet har ju faktiskt bara två...

 Jag tänker. Det blir som det blir, när det inte blev som det skulle.

 

Och nej! Föriallsindar!

No kids in the oven.
Bara allmänt konstaterande.

For your information.