Imårn skulle jag åkt in till stan och ge blod. Egentligen skulle jag ha gett redan i februari, men jag har inte haft någon ledig fredag sen dess. Eller jo, typ en. Och då hade dom tillräckligt med min blodgrupp. Typiskt.

 

Men eftersom man ska vara fullt frisk när man ger så kan jag inte ge imårn heller.. Hostar som en gnu.

 Och jag brukar skryta med att jag aaaldrig är sjuk! Och nu har jag fått byta datum två gånger sen jag gick med i höstas! Skandal ju.

 

Jag ville börja redan för flera år sen, men då hade jag kommit hem från asienresan. Så det felade på några månader för att få börja ge. Sen gick jag dit i somras med en kompis som skulle dit. Och då hade jag "skaffat ny partner" som det så fint hette. (Eller i somras? Det var ju för fan förrsomras! I somras hade vi ju kilat stadigt i nästan ett helt år!) Så då fick jag inte heller bli. Så man kan säga att jag har liksom inte flyt med det här blodandet. Men nu när jag väl har godkänts så envisas min kropp med att alltid bli sjuk lagom till utsatt datum. och så får kvinnfolk bara ge var fjärde månad. Mansfolk var tredje.

 

Men så till den där ständiga frågan som dyker upp titt som tätt.

 Om man vill donera sina organ när man dör.

 

Jag är så jävla kluven på den. Donera blod är inga problem. Jag ger av nånting som produceras nytt hela tiden. Jag lever fortfarande när jag ger det och det märks inte på mig. Mer än att jag blir lite extra svimmig om jag reser mig fort eller så..

 Men donera organ sen när jag dör?!

Det är klart att jag hade gett en njure till min storebror om det hade behövts. Eller gett min högerarm till min bästa kompis. Kapat av mig håret till min kusin.

Men när jag dör. Jag vet inte.

 Och klart att jag skulle vilja att någon gav mig ett friskt organ om jag blir sjuk.

 

Men jag vill inte tänka på min död.

 

Att någon ska skära i mig när jag har flugit vidare.

Ja för himlen finns faktiskt!

Jag vill liksom inte tänka på det. Samtidigt som jag vill göra den tjänsten för någon annan, samtidig är livrädd för tanken på döden.

 Och jag ska erkänna att jag inte har läst på. Ett skit.

 

Så kära ni trogna läsare. Hjälp mig.

Hur gör du? Har du bestämt dig?

Borde man gå med eller? Är man världens dåligaste människa om man inte gör det?

 Detta är på riktigt ett i-landsproblem. For sure!