Häromdagen lyckades jag få äran att fylla 32 minipåskägg med godis på jobbet.

 Ett hedersuppdrag om ni frågar mig.

Det är många konflikter som startar av orättvisa.

 

JA, jag talar av egen erfarenhet. Tro mig!

Det var under sträng uppsikt mamma delade ut lördagsgodiset till mig och storebroren på lördagmornarna när vi va små. Ååååh vad jobbigt det var att vänta tills man ätit frukost och mamma läst klart tidningen! Och jäklar vilken tidning till att va stor! Tiden stod nästan still. Jag minns det som det var igår. Sen gick mamma till skåpet och hämtade påsen med det smarriga godiset och la en bit till David. Och en bit till mig. En bit till David. Och en bit till mig.

Två blonda barn satt på andra sidan bordet med armarna i kors över bordskivan och vilade hakorna i armarna och iaktog varenda lilla godis som landade i sin kopp. Sen! Sen var det fest.

 

 Så det var under samma militäriska rättvisa jag delade upp godiset i alla äggen. En vit, en gul, en rosa och en grön skummis till varje ägg. Ett rött, ett grönt och ett gult dragéägg. Två mörka pollysar och två ljusa. Fyra romerska bågar. Och så var äggen fulla. Jag saaa ju dom va små!