Jag vet inte. Jag vet inte. Jag vet inte.
Jag vill veta. Jag vill kunna säga vad jag tycker, men eftersom jag inte vet vad jag tycker kan jag inte sätta ord på känslorna. Men jag tycker inte illa om och jag vill fortsätta ses. Är det posetivt? Att inte tycka illa om nån? Hade nån sagt så om mig hade jag blitt förbannad. Men jag tycker mer om än inte tycker illa om. Alla fattar ? Inte jag.
 Igårkväll fick jag en alergisk reaktion på den alkohol jag hade förtärt under kvällens gång. I alldeles förträffligt sällskap och hade sketans roligt. Just då tyckte jag inte att det blev så mycket, men sen, väl i parken kom smällen. Eftersom jag hatar att må illa, verkligen superhatar, men inte kan köra ner fingarna i halsen för jag hatar ännu mer att spy, förstördes hela min kväll. Hade sett fram emot dansa men den svängomen jag tog på Stålis va mest snurrig, så jag lät bli det och gick ut och satte mig istället. Satan. Tack iaf för att du tog hand om mig och inte tyckte att jag va den mest äckliga människan på hela jorden och för att du höll mig vaken. :P Förresten så undrar jag varför man vill pussa nån som är så dryg och unfresh som jag va och kände mig. Men det tycker jag iaf att du va himlans bra på. :) Plus.
Åkte hem med den vanliga taxisnubben och la mig med benen över armstödet i min underbara soffa och somnade innan Loo hann äta upp nattmackorna och sen fick inte hon liv i mig men la iaf fram täcket och kudde åt mig om jag skulle vakna.  Underbar kopmis! <3 Vaknade inte av att det ringde heller. Men de gjorde ju Loo som inte ens befann sig i samma rum. Jag hade mobilen breve mig.. Tung djupsömn.
Vaknade i morse och kände mig pigg. Somnade om och vaknade på förmiddan när Stålis satte på kaffebryggarn som väsnades som innutahelvete. Luktade vinegummi, gräddfilschips och fylla. Mams.
Efter några stilla och långa timmar i soffan fixades frukost och sen masade vi oss iväg mot campen och sen åkte vi mot kalmar. Loo och jag va både ljuskänsliga, trötta, hade ont och mådde illa, men efter en stund med radion på och lite skönsång kände vi oss nog bättre.
Förlåt att jag va dryg och jobbig. Men jag antar att jag blir sån, när jag knappt vet vem jag är och vad jag tycker och vill. Skit. Har jag sabbat allt nu? Jag ville men kunde inte, jag hade inte klarat av alla hundra frågor som ungarna hade kommit med, och eftersom jag inte vet vad jag vill kändes de bäst att låta bli. Tror jag. Fan. Jag vet inte.

När vi kom fram till travet nästan på håret på att va försenade va Julia klängig och kramig och i stunden va jag enormt mycket tacksam för det, men jag visste inte vad jag skulle göra. Jag såg ju att du såg helt vilsen och ensam ut. Förlåt.
Lovisa som körde sitt allra första ponnytravlopp va så enormt duktig och kom tvåa!! Hur bra är inte det?! Typ skitbra! Så stolt! Synd att hennes pappa aldrig blir nöjd bara. Loo hade lust att vrida huvvet av honom.

Varför tycker folk att jag har så bra självförtroende när jag inte märker av det själv? Jag vet ingenting och jag velar alltid in i det längsta om jag inte är helt hundra på vad jag vill. Då är det bara action som gäller inna jag hinner ångra mig. :P
Men eftersom mitt självförtroende legat på minus hela mitt liv känns de iaf bra att det stigit upp till plus. Synd bara att du inte verkar ha de. Det hade kännts bättre, men jag antar man kan fixa de, jag menar, jag har ju uppennbarligen blitt bättre. :p

Nu är jag dryg, skittrött och den mest förvirrade människa jag känner. Varför ska jag aldrig kunna bestämma mig och bara kunna acceptera läget och finna mig i det. Men känns som jag letar fel och när jag inte hittar nårra blir jag som jag är nu. Vill tycka om men vet inte om jag kan.
Dessutom ska jag duscha. Imån är det jobb som gäller. 
 
frågetecken.