Mina tankar går i kors.. Jag vet inte vad jag ska ta tag i först, vad som är viktigast eller vad jag vill.
Jag kan inte koncentrera mig på min engelskauppsats för att jag har så många tankar som jag inte kan sätta ord på . Som jag vill ha ur mig, men som inte går att få ut. Sånt jag inte vet. Sånt jag vill men inte kan. Sånt jag kan men inte vill. Sånt jag tycker är tråkigt men som jag borde. Sånt jag borde och faktiskt gör. När jag har världens plan men den sabbas. När jag vill höra nått men får höra motsatsen eller får höra för mycket. Sånt jag inte vill höra.
När folk ringer och är allmänt dryga, tröga eller störiga. När folk vill saker av mig som jag inte vill. När jag inte vet hur jag vill göra och inte vill tränga mig på. När jag inte känner att jag har koll på läget. När jag gör allt jag kan för att det ska bli bra men inte duger åt andra. När jag gör allt för att hjälpa alla andra men inte lyssnar på vad jag själv vill eller behöver.
När jag skjuter upp saker som är viktiga för att göra såker som är roliga men som kan vänta. När jag känner att jag inte duger eller inte tillför någotn något.
När jag känner att allt jag vill är att veta vad jag vill och genomföra det. När jag känner mig ensammast på jorden men ändå har fullt med folk runtomkring mig men bara djuren kan få mig att känna mig som den jag vill va. När dom är dom enda som lyssnar genom att bara stå och titta på mig med sina stora ögon och vickar på sina långa öron, eller ligger i mitt knä och sprider kärleksfull värme genom hela kroppen och spinner, eller sätter upp tassarna mot mitt ben och vill bli upplyft bara för att få komma nära och pussas lite. När jag gråter kommer den en liten själ och lägger sig nära och visar sin medkänsla bara genom att komma nära, utan att fråga eller säga fel saker, utan att tränga sig på och som bara finns i närheten med sin goa päls och härliga spinn eller slabbiga pussar, eller med sin goa lukt och härliga man att gömma ansiktet i för en stund, tills det värsta är över. När man har tusan tankar som går i kors är den bästa medecinen att ta en häst och köra en lång runda i skogen och bara sitta och tänka. Låta tankarna rinna fram och tillbaka som dom vill. Bara låta dom flöda. Höra fåglarna i träden, se ett och annat rådjura skutta iväg i rädsla eller se en konfunderad fjolårskalv som inte vet vem den är längre, utan sin mamma.
När hästen lunkar på längs me vägen och frustar och den goa lukten av solvarm häst börjar sprida sig, eller man sitter bakom en explosiv häst som ger allt och man känner att det finns mer att ge, och man manar fram det så man flyger fram längs me skogsvägen, det är då som mina tankar sakta luckras upp och tas om hand, sorteras och kanske funderas lite extra på. När det bara är hästen och sig själv att tänka på . När tankarna avlöser varandra utan stress, när stillheten gör en så lugn att hjärtat nästan stannar och andetagen blir långsamma och rytmiska.
När man är nästan hemma och sjunger väldigt falskt och högt för alla som råkar höra och känner att ja, fy fan vad jag är bra. 
När man känner att det jag vill det kan jag, och det jag kan det gör jag, och det jag gör blir jävligt bra!!
När man helst plötsligt tror på sig själv igen och tänker. Jag tar ingen skit! Från någon! Ingen får sätta sig på mig och tvinga mig till saker jag inte vill eller inte tror på . För jag är bra och det finns ingen mer som jag! Och jag måste finnas här, för allas trevnad och överlevnad. För vad vore världen, jobbet, kompisarna, familjen, djuren utan mig?! Ingenting.
Nä, för jag är fanimig bra. Och det finns ingen mer som är precis som jag. För att vara precis som jag är det bara en som klarar. Och det är jag. Och det är det jag som är bäst på. Så låt mig bara vara bäst på att vara mig själv så låter jag dig vara bäst på att vara du, för det är det bara du som klarar.
Tillsammans är man två, men ensam är ta mig tusan starkast!