2oo8.1o.28
2008-10-28 15:10 Phnom Penh, Kambodja
vid flaggorna vid floden
Idag har vi vatt iväg i två veckor och imorgon åker vi in i det tredje landet, Vietnam. Vi blir hämtade klockan 6am för 6 timmars bussresa. Hurra!
Vi fick sjukdomsfall i truppen sista dagen i Siem Reap. Sofia drog på sig 39 graders feber, ont i halsen och kroppen, hosta och frossa. Lite oroande när man är i malariaområde.. Att gå runt med med 15 kilos packning i den här värmen är inget man gör med glädje i vanliga fall, så ja.. Man förstår henne när hon skällde på en fet tuktuk-driver som hade lurat oss. Go Sofia!! =) You rock!
Linus och jag har vatt historiska och kultiverade hela dagen, efter vår fruitshake-frukost åkte vi till Toul Sleng Museumet. (en annan ful och fet tuktuk-driver räckte finger åt oss för vi hade dissat han innan.)
Vi gick runt och kollade i cellerna och såg bilder på fångarna och tortyrredskapen. Hemskt att se! Läste om människor som överlevt och vad dom gjorde nu. Man fattar inte att en männska kan döda så många.
Blev äckligt illamående av att se det.
I eftermiddags åkte Hannah med till Killingfields. (Hon hade vatt hemma och vårdat sjukt barn på förmiddan).
Man kan inte fatta att under det gräsklädda området med träd, fjärilar och ekorrar har begravts tusentals människor i hög ovanpå varandra.
I ett tempelliknande flera meter högt hus hade dom samlat ihop skallarna. Ända upp till taket.
Vi fick en ny vän i tuktuken på väg till KF, Ani hette han, 1+5 år, (vi fick inte ihop det det hela, vi frågade om han menade 6 år men det var det inte, och 15 kunde han inte ha vatt). Han har gått i skolan i 3 år och läst engelska i 2. Han ville köpa vår Bibel (Lonley Planet) för 3 dollar. Vi vägrade!
Va på fetestor marknad efter det. Där fanns verkligen allt! (köpte cashewnötter) Sen gick vi till ett Kambodjanskt NK och sen var det 3 vilsna senskar ute i rusningstrafiken, men så hittade vi hem också!
Vi har lärt oss hur man tar sig fram i trafiken här iallafall. Man gör som hemma på övergångsställerna och bara går rakt ut i gatan men här stannar trafiken inte (vare sig det är övergångsställe eller inte) och man får ta en rikting i taget. Så då blir man stående på mitt i gatan ibland med rusningstrafik på båda sidor. Lika spännande varje gång!!
Till nästa gång hoppas jag att Fia har blitt frisk och att vi hamnat i en roligare stad, utan sura tuktukare.
Ja, för ett år sen befann man sig på en annan del av jorden. Var lite kultiverade ena dan, väldigt slappa och lata en annan. Hittade en massa nya platser att iakta och lärde känna sig själv på ett helt nytt sätt.
Fast det va inte förrens Sydney upplevelserna som jag kom till insikt om att
Ensam är stark.
Vill man så kan man. Kan man så går det.
Fy fan vad bra jag var där! Typ Bäst. :)
Vi fick sjukdomsfall i truppen sista dagen i Siem Reap. Sofia drog på sig 39 graders feber, ont i halsen och kroppen, hosta och frossa. Lite oroande när man är i malariaområde.. Att gå runt med med 15 kilos packning i den här värmen är inget man gör med glädje i vanliga fall, så ja.. Man förstår henne när hon skällde på en fet tuktuk-driver som hade lurat oss. Go Sofia!! =) You rock!
Linus och jag har vatt historiska och kultiverade hela dagen, efter vår fruitshake-frukost åkte vi till Toul Sleng Museumet. (en annan ful och fet tuktuk-driver räckte finger åt oss för vi hade dissat han innan.)
Vi gick runt och kollade i cellerna och såg bilder på fångarna och tortyrredskapen. Hemskt att se! Läste om människor som överlevt och vad dom gjorde nu. Man fattar inte att en männska kan döda så många.
Blev äckligt illamående av att se det.
I eftermiddags åkte Hannah med till Killingfields. (Hon hade vatt hemma och vårdat sjukt barn på förmiddan).
Man kan inte fatta att under det gräsklädda området med träd, fjärilar och ekorrar har begravts tusentals människor i hög ovanpå varandra.
I ett tempelliknande flera meter högt hus hade dom samlat ihop skallarna. Ända upp till taket.
Vi fick en ny vän i tuktuken på väg till KF, Ani hette han, 1+5 år, (vi fick inte ihop det det hela, vi frågade om han menade 6 år men det var det inte, och 15 kunde han inte ha vatt). Han har gått i skolan i 3 år och läst engelska i 2. Han ville köpa vår Bibel (Lonley Planet) för 3 dollar. Vi vägrade!
Va på fetestor marknad efter det. Där fanns verkligen allt! (köpte cashewnötter) Sen gick vi till ett Kambodjanskt NK och sen var det 3 vilsna senskar ute i rusningstrafiken, men så hittade vi hem också!
Vi har lärt oss hur man tar sig fram i trafiken här iallafall. Man gör som hemma på övergångsställerna och bara går rakt ut i gatan men här stannar trafiken inte (vare sig det är övergångsställe eller inte) och man får ta en rikting i taget. Så då blir man stående på mitt i gatan ibland med rusningstrafik på båda sidor. Lika spännande varje gång!!
Till nästa gång hoppas jag att Fia har blitt frisk och att vi hamnat i en roligare stad, utan sura tuktukare.
Ja, för ett år sen befann man sig på en annan del av jorden. Var lite kultiverade ena dan, väldigt slappa och lata en annan. Hittade en massa nya platser att iakta och lärde känna sig själv på ett helt nytt sätt.
Fast det va inte förrens Sydney upplevelserna som jag kom till insikt om att
Ensam är stark.
Vill man så kan man. Kan man så går det.
Fy fan vad bra jag var där! Typ Bäst. :)
Kommentarer
Trackback
