Idag har jag lite ångest.
Jag tror att jag i efterhand kommit på att jag möjligtvis kan ha bevittnat ett moment of mobbing av en tjej på fritids bakom kapphängarna när jag skulle lasta bilen från matsalen..
Jag känner mig som en medbrottsling nu.. Att jag inte reagerade!! Stackars barn, nu kanske hon ligger hemma och gråter och aldrig vill gå till skolan igen, för att jag inte gjorde nått.
Ååååh!

Loo och jag lagade Paella till kvällsmat idag.
Älskar saffran!! <3
Sen gjorde vi havregrynspäron med after eight till efterrätt! Sååå gott!

Sen satt David och jag och berättade för Loo om pappas krämpor och laster.
 Som typ igårkväll när han stog och malde älgkött och står och kraffsar ner kött i kvarnen och helt plötsligt skriker till! Jag trodde ju minst att han kört ner nått finger i kvarnen!!
Minst alltså.
Men då hade han bara fått kramp.
I lillfingret!!
Är det ens möjligt?!!
--
När David sen började ta upp vår barndoms glada dar och min älskade snuttefilt som jag dyrkade över allt och sitter på andra sidan bordet på sparkfritt område och är jävligt kartig (ja vi har en planka mellan bordebenen som gör förbannat ont att sparka på, tog ett tag att lära sig) och säger att den va äcklig!! (Ja, jag kan knappt tro det själv)
Då kändes det som ett slag under bältet och så va den lilla familjemiddan inte lika rolig längre...

Den va faktiskt bara äcklig när någon (läs: mamma) kidnappat den under våld, tvång, hot och tårar (från min sida) och tvättat den! I smyg ibland tillochmed! Förstå min frustration och övergivenhet när jag som liten parvel springer runt och letar i varje skrymsle och vrå efter min älskade snuttefilt!
Nej, det är svårt tillochmed för mig som upplevt det.
Det är detta som speglar hela min barndom och som har gjort mig till den som jag är idag.

The End!