September..

min farmor sa att september är en höstmånad.. men jag tycker mycket bättre om att kalla den för sensommarmånad. Jag menar, det är ju fortfarande varmt och solen skiner iaf lite i taget halva dan.. Som idag! Snorkallt på mornen och runt 33 grader celicius strax efter lunch, (eller nej, fel av mig, i diskrummet va de 33 grader, ute vet jag inte..) sen har de vatt fint hela eftermiddan när jag kom hem.
Gick en runda me Snurre me mina supersnabba reebockskor. Alltså, man studsar verkligen fram asabra i dom! Det kniviga med dom är att jag inte kan gå mer än 30 minuter inna jag får skoskavskänningar, efter 40 minuter börjar lilltårna oja sig där nere i hettan och efter en timme kryper jag hem tills mina knän är alldeles såriga och det är massa smutsigt grus och eftersom det svider så räkans när  man tvättar så skiter jag i det så sen sitter jag där, ångerfull och dålig, med variga infektioner i båda knäna..

Eller.

Kanske inte.

Men skoskav får jag.
Hade dom me mig i Asien och en dag i Nha Trang skulle jag ut och gå en sväng längs me stranden och gick och gick och gick, säkert en halv timme. Observera att jag inte hade haft annat än flips på mig på två veckor..
Dom blåsorna va inte att leka med!!

Majsan fick på sig käket idag, väldigt löst spänt för att testa det, mest för min skull, har aldrig kört med sånnt innan.. tycker inte riktigt om de men tydligen så är de ju till för att hjälpa hästen och både Mini och Tyo går bättre med det.. så okej då.

Nu sitter jag inne i min ensamhet och har nyss avnjutit omelett från äggen jag hämtade hos hönsen jag passar.
Det är tänt överallt och alla djuren är inne, utsvultna och magra (enligt dom, mest Lukas) erbjöd dom stuvade makaroner men det va ingen vidare superhit hos Lukas.
Nyss hörde jag att trappen lät som nån gick på den och nu står Snurre och tittar på dörren, men jag bara vägrar att öppna.
Ensam hemma hela natten.. fy fan!! Kan någon anmäla sig som frivillig sällskapare tills imån, eller ligga och läsa en saga och klappa mig på huvvet tills jag somnat och sen försiktigt tassa ut och låsa dörren efter sig.
Det är så möööörkt!!
Det är kanske lite fel av mig att sitta och måla upp dom värsta scenarion man kan tänka sig istället för att typ gå ner i källaren och slänga in en maskin med tvätt, (uteslutet) eller gå upp och duscha så man slipper se ut som den föräldrarlösa utan tak övver huvvet som jag känner mig..

Hoppas Johan ringer och håller mig sällskap snart, han borde ha slutat jobbet nu..
Han skrev förresten kontrakt på lägenheten idag. =)
Lite sugen är jag på att hitta jobb där inne och bli inneboende på heltid...

So long!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0