Åkte igenom en by som är full av chock, sorg, gråt och tomhet.
 Ödsligt.
Enda befolkade stället var en plats längs med väg 31.. Fullt med ljus, blommor, saknad och gråt. Unga och gamla samlade för ett sista(?) farväl.
 Det är sånnt här man inte tror excisterar. Inte här. Inte i den lilla bonnhålan.
Men jo. Tydligen.

Dagen innan hade en 17 åring mördats i skogarna i närheten. Trodde inte mord hade hittat hit.
 Fullt pådrag. I onödan. Eller inte egentligen, dom gjorde väl vad dom kunde.

Men usch.
Vem går säker?
---

Egentligen hade jag velat att mitt nästa blogginlägg skulle handalt om min älskade Lufs som har vatt i himmlen ett helt år.
Skrivit hur mycket jag saknade honom och att jag fortfarande hade velat säga ett sista hejdå-vi-ses-imorron-sovsågott-älskar-er! innan jag stängde dörren för kvällen och natten för att sen mötas av hans höh-höh-höh på mornarna. <3
Bara en sista gång. Jag sa inte hejdå den gången i T-ryd. Bara -vi ses snart. Det skulle vi inte göra. 
Tydligen.  
Någon annan tog det ifrån mig.
Ibland tänker jag på att jag skulle ha velat träffa dom som körde bilen.
Vad tänkte dom?
Slog dom sig?
Hann dom bromsa?
Var det sista dom såg hans fina ögon spärras upp i skräck och hans tjocka man och små hovar och tussiga öron som försökte fly i panik innan det small?
Skrek han?
Skrek dom?
Jag vet bara att han led. Att han hade ont. Att han låg på vägen med magen utanför och led. L-E-D. Sin sista stund i livet och han hade ont!!
Tills ödet(?) kom med slaktbilen som turligt nog hade kommit efter och tagit slut på hans lidande.
Han sa att det var bland det värsta han sett och att han va glad att han kom så fort.
Det värsta hände den bästa jag visste. <3

Älskade Lufsen.
Förlåt för alla gånger jag inte förstått dig.
För alla gånger du tvingats stå inne med fång.
Förlåt att jag inte visste nånting i början, men du va den bästa läraren. Du och Lucifer-Lusen, Lilleman. Det var ni som lärde mig köra häst.

Tack för tiden jag fick med dig.
Tack för att du älskade mig och lyssnade och förstod.
Tack för att jag fick sitta i ditt hö och läsa läxor och tack för att du slemmade ner min otäcka fysikbok.
Tack för att jag fick viska hemligheter i dina mjuka små runda öron och värma mina händer under din tjocka man och TACK för att du fanns i mitt liv i 6 år!
Tack för att jag fick vara med dig.

Och Lufsen.
Jag älskar dig fortfarande. Till himlen och tillbaka.

<3

   

   

   

   




Min ängel<3