Knäna värker, ryggen ömmar, näsan rinner, öronen dunkar, huvvet sprängs snart. Vartfan är mina snorpapper?! Så med min leabrötna kropp, sitter jag nu, krokig som en gammal tant, på bussen och snyter mig ungefär varannan meter och hoppas verkligen att det finns nässpray och alvedon hemma! det här hållet inte! Äjmen busschafförskonstaplen! Snälla rara du, hoppa in på din plats och köööör!! Do jåår grejj liksom!