Tror det. Hoppas verkligen det. Det här finns ju inte! 
 Vaknar snart och inser att allt bara är en mardröm. Bara glömma allt och tänka på hur sjukt man kan drömma.
För visst är de väl en dröm? En mardröm av värsta sorten. En som man vaknar upp och är helt kallsvettig av.

Mitt hjärta. Min wingman. Min fina underbara vän.
 Vad jag önskar att jag kunde göra nånting åt det. Att allting bara va på låtsas.

Mina tårar rinner i otakt med dina snabba andetag och djupa snyftanden. Hela din kropp skakar av gråten. Jag vill inte veta, men jag vet ändå hur det känns. Att va helt utlämnad till gråten. Att inte kunna stoppa det. Att veta att det aldrig tar slut. Att det hela tiden kommer nya. Att veta att inga ord hjälper. 

 Jag kommer finnas för dig vid din sida på samma sätt du fanns för mig när jag behövde dig som mest.

Fans helvetes jävla skit!
 Varför?
Varför straffas dom goda?

Jag vill inte detta. Snälla väck mig nu och säg att jag bara drömmer. Snälla säg att jag kan ringa och säga att vi bara har drömt samma dröm och att vi har vaknat nu och allting blir som det ska vara.

Snälla då.
Inte?

Gamla tårar väcks till liv och den där dagen för snart ett år sen känns som den va igår.
 Man glömmer aldrig nån man älskar.