Yes! Idag hittade jag äntligen takten! Så himla underbart.
 Kunde alltså rida lätt ordentligt utan att vänsterfotajävlen levde sitt eget skakiga liv där nere, helt vilsen i stigbyglen.
 Men idag kom jag på det. Jag kan inte rida lätt om S är spänd. Och S kan/vill inte slappna av om jag är spänd. Alltså vi snackar så lite spänd att jag inte märker det förrens jag får spasmer i fotjävlen. Men nuså!
Nu kanske vi kommer nånstans. Och magmusklerna hittade jag idag också! Detta är så jäklans gutt! Nu ska jag bara bli lite mer uthållig så kanske det kan bli nått av det här. S måste nog med bli lite mer uthållig, ibland känner jag att han tappar bak-kärran. Då blir det pannkaka. Då får vi börja om. Men mest är det mitt fel som inte orkar. Jag måste bli starkare!

 Minns fortfarande K-E förmaningstal han höll i Ingelstad om hur viktigt det var att vi var i form för att vi skulle orka rida ordentligt och inte skylla på hästen när det inte gick bra.
 Jag är inte i form för att rida ordentligt! Men det går framåt. :)

Men lite fitt måste jag ändå bli känns det som. Startar dagen med en 35 minuters promenad med Znajf innan jobbet. Sen cykla hem och tillbaka för att släppa ut Znajf på 30 minuterslunchen. Sen hem och en timmes promenad i tyskskogen. (den har fått heta det sen jag fick reda på att tyskhemlösingen bor/bodde där). Sen idag, igår och i förrgår var det ridning. Tja... håller jag på såhär så ofta jag gör nu borde jag ju va i samma fittklass som Hollywoodkändisarna som går på stränga dieter på luft och vatten inom en snar framtid!
 
 Sommarfluffet ska bort innan snön lägger sig!

(Kom ihåg vart ni hörde det först! :P )

Gonatt på sig!