Jag blir så arg!

Att man ska va så jäkla klen! Jag tyar ju inte rida ordentligt! Efter en stund i trav blir jag så svag i benen att fotlederna bara viker sig och hela förbannade foten åker in i stigbygeln så jag måste sakta ner och rätta till mig. Vansinnig! Och så orkar jag inte rida in i tempobyten så det blir typ att jag står halvt upp när jag saktar ner. Värdelös! Sitta ner i traven är ju totalt meningslöst. Funkar inte. Han har väldigt stor trav så det blir så himla skumpigt.

 Men jag har gett mig fa-an på att jag ska jävlar i mig lära mig att rida den hästen ordentligt!
Men nu är vi lika klena båda två, och han gör inte mer än vad han måste men han gör rätt när jag gör rätt. Och det är ingen åk-häst. Ska man ha resultat får man se till att kämpa livet ur sig att få dom. Iaf än. Sen när vi känner varandra blir det väl säkerligen bättre. Men nu. Jag är precis genomsvett och helt svag i benen när jag hoppar av. :P 

 Att det inte jobbigt att rida är en lögn!