En sitter här hemme alldeles mol allena och har det sämsta samvetet i stan tror jag.
 Egentligen ska jag va på jobbet nu och laga mat.

Men.

Jag vaknade och kände mig helt fucked up, illamående och körig. Fick sitta lite på köksgolvet och dricka vatten innan jag kunde starta dagen, sen låg jag i soffan innan jag kunde åka till jobbet, sen satt jag i bilen och samlade mig innan jag kunde gå in. Men efter tio minuter va jag tvungen att gå på huset..

Sen försökte jag känna mig bättre men inte fan gick det. Tjugo i åtta fick jag hem igen.

Och vet ni vad? 

 Nu känner jag mig hur bra som hellst igen!

Känns som när man va liten och inte ville gå till skolan och så fort pappa pratat med skolan mådde man hur bra som hellst. Men en fick ju spela lite dålig för att inte pappa skulle bli arg..

Nu sitter jag i vilket fall i soffan och kollar på Emil å griseknoen.

"Han är ju smal som en jakthund!"

nånting känns helt åt helsikes fel..