Äntligen!
Så ska det låta!
Kalla mig gärna gammalmodig eller vafasen som hellst, men jag står fast vid mitt beslut. Dessutom är dom nya pianobrudarna störtsköna.
Sitter i soffan med Zypher under benen och Bojjan och datan i knät. En stor chipsskål, naturgodis, cola och varma mackor och en brasa.
(Skulle tänt ljusen men det glömde jag visst kom jag på..) (Laddade ju t.om om dom!)
Beach 2011 här kommer jag!
Zypherbäbin har vatt hos mamma idag (min mamma alltså, hans mormor). Vi sov där inatt, ubermysigt. När jag hämtade honom efter jobber satt mamma och sydde på en ny kaffeväska. Som va till mig!
Så nu har Z en ny väska att ha sina saker i när han är hos dagmamma. Typ matskålen, matlådan, handduk, räven eller ånkan, bajspåsar, tuggben... you name it!
Och medan jag och mamma står och pratar kommer Z med nånting i munnen som han vill ge mig och så är det mina nycklar(!!!) som jag måste ha tappat när vi låg på golvet oh busade.
Och som vi tränat på att han ska ta dom från golvet! Trodde aldrig han skulle lära sig det, måste ju va helsikes obhagligt att ha i munnen!
Men han gjorde det! Min lilla bäs! Utan att jag ens visste att dom va där!
Och igår tränade vi på att lägga klossarna i lådan istället för att ge dom till mig. Han är så duktig!
Men barn funkar inte. Idag träffade vi en liten knodd på typ ett, två år som han blev fullkomligt helhispig på. Morrar och skäller och gömmer sig.
Är det nån som har en stillastående barnunge att öva på?
Men Snurre därimot älskar ju allt på två ben, oavsett storlek, så när ungen tog tag i Snurres koppel trippade Snurre iväg lite långsamt med ett stycke överlycklig unge efter sig. Snure bestämde vart dom skulle och ungen gick efter. Det var dock lite svårt att få dom att komma tillbaka till oss, Snurre halvt döv och ungen totalt ointresserad. Men när jag ropade "Snurre, gooodis?" så kom han.
Och nu ligger vi då här.
Min underbara lilla älsklingsvalp och min fina, goa, keliga pratglada kissekatt och jag och har fredagsmys.
Kärlek <3
Gusten var likadan mot barn när han var liten, och det funkade inte alls med ungar som sprang och skrek och hade sig. Han är väldigt känslig för kroppsspråk så han tyckte ju de va helmysko som viftade och skrev sådär mkt. Men jag måste säga att han har blivit mkt mkt bättre, dels pga åldern och dels pga kuling som är helcool med barn. Detta hjälper väl inte dig så mkt men testa att låta honom träffa barn i 'kryp-åldern', de kan ju varken gåe ller springa än och kanske är mer harmlösa än äldre barn.. Eller ta med honom ner på stan och bara sätt er på en bänk och spana in folk, det lär ju komma förbi en del barn med plus att han får se en massa annat också. Bara man vänjer långsamt och inte tvingar dom ska det nog gå bra... :)
Häftigt att du lär honom städa, jag lär bara mina massa onödiga trick som snurra runt o dyl... Kanke borde ta tag i det där... ;)
Tack för kommentaren förresten - det stämmer! :) <3
Va fin du är i håret!!!
