Jistanes vilka högljudda kidz det va i matsalen idag! Igår va dom mycket tystare.
 Hade sviiinont i huvvet och ryggen kändes som den skulle gå av ett tag. Jäkla disk te att va tungarbetad.

Sen lovade jag att jobba helgen för en som har blitt sjuk så nu kommer jag jobba sju dar i rad. Hurra..

Igår åkte jag och Loo och Zypher till Annica och hälsade på. Träffade katterna och åt goemat! :)
 Påvägen dit stannade vi i Eneryda och hämtade Sofia från bussen. Under tiden vi väntar på Fian står Annica breve oss på parkeringen och så pratar vi mellan bilarna. Himla trevligt och underhållande. Som vanligt med Annican. :)
 Men (såklart kommer det ett Men) helt plötsligt börjar Annica rulla. Och hon liksom bryr sig inte, bara sitter där i bilen och åker iväg. Ser helroligt ut och hon vrider på huvet för att kunna fortsätta prata med oss.
 -Men vart ska du?!
-OJ?! Är det jag som åker iväg? Jag trodde det va ni!

Asgarv utbröt.

Och påväg till Eneryda springer en hare ut framför Annicas bil och vi som åker bakom ser inte om hon bromsade så vi blir lite fundersamma på om hon sett den eller inte. Vi såg den ju jättelångt framför och hur tydligt som hellst. Så när vi konfronterar henne med harinsidenten och frågar om hon inte sett den svarar hon:
-Jo såg ni med den? Jag blev så himla glad! Såg ni att det va en svenskhare? Den enda jag sett i år! 

Asgarv igen. 

Ja, egentligen kan jag ju skriva hur mycket som hellst som fick oss att skratta men nånstans får man ju dra en gräns. 
 
Katterna skrattade vi rätt mycket åt. Speciellt Basse. Han va one of a kind. :P Hemskt konstig. 

Jag hämtade Linn och Zypher efter jobbet och så köpte vi semlor som vi gruffade i oss när vi kom hem innan jag färgade hennes hår. Himla nöjd. :) 

Zypher vill hellst inte följa med hem när jag hämtar honom. Han vill stanna och leka med Isak och morfarn. Och han blir så glad när vi kommer dit. Han viftar på svansen så hela kroppen gungar. 
 Men nu är han trött. Som attan! 

 
Bästaste bästa bästis. <3