16.o2.2oo9

 

En vacker vinterdag i mitten på februari när vårfåglarna nyss hade börjat sjunga den blomstertid nu kommer och solen lös över alla som hade vågat sig ut begav sig den Feta Fuxen och den Kåta Kusken ut på nya äventyr i den kyliga solvärmen på betesvallen. Dom hade ett nytt uppdrag!
Slyet som den Kåta Kusken hade ägnat flera svettiga timmar åt att röja, och på köpet fått en tredagars kraftig träningsvärk i ungefär hela kroppen utav, skulle dän! Och eftersom traktorn hade en jävla snöplog påkopplat och därför var totalt värdelöst till dagens ändamål fick gårdens riktiga hästkrafter stå till förfogande.
Den Feta Fuxen insåg allvaret i situationen och skötte sig exemplariskt, klev fram med stabila steg över stenar och tuvor och den Kåta Kusken hade inga som hellst problem med att parkera i ett dike. Den Feta Fuxen hittade ju mat även där!
Den Feta Fuxens kära broder med halvblodsnerver hade dock lite problem med allting.. han hade vissa problem att ta det hela på allvar och försökte mest köra sitt egna race som beydde fullt ös, blockstillhet eller skänkelvikning. Men eftersom den Fete Fuxens kära broder med halvblodsnerver har en matte med ett hjärta och av guld, ett tålamod som bräcker de flestas och ett förstånd som är över sin egen hjärnkapacitet tog hon det varligt och lastade bara yttepytte-lass så det lilla aset skulle få klämm på det igen. Han kommer snart ta sitt förnuft till fånga och vara med på noterna. 
Den lille hunden som bara blev en liten smula bortglömd där han hade somnat nerbäddad i en hökorg med den Feta Fuxens pyjamas kom och mötte dom och såg bara en aning förnärmad ut. Han visste inte vad som var värst, att just ha blivit bortglömd i en hökorg och kunnat frysa ihjäl om det hade tett sig illa och han hade vaknat och hoppat ur eller att ha missat detta äventyr?! När den Kåta Kusken utan en endaste anmärkning till förlåtelse i rösten frågade om han hade sovit gott och vaktat gården ordentligt var måttet rågat! Hon fick en ondsint Talk to the tail- blick när han vände på tassen och spatserade iväg. Ensam, övergiven och alldeles iskall i hjärtat. Han hoppades på att husse snart skulle komma hem så det kunde få bli lite ordning på torpet igen så man kunde få en lugn stund och tid för återhämtning sisådär ett par timmar i sängen innan man skulle krypa under täcket och säga gonatt.

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0