Ja, ni borde vara vana nu. Vid mitt tjat om Znajf.

 Men ikväll på sista kursen så var vi på agilitybanan för det var det enda stället med lyse och Z och jag var kvar sist, som vanligt, alla bara bangar efter fikat och skyller på allt möjligt för att åka hem.
 Iaf, fröken har en vit gosedjursudel i en lång lina som vi brukar träna distraktion med i famnen. (Ajabajapudlen.)
Sen börjar hon prata med Z och triggar igång honom, och han är ju inte den som är sen med att nappa på lek så han kör en katapultattack i magen på henne och snor pudlen och far iväg som ett skott över planen med en pudel som är lika stor som han själv i munnen, med ett stadigt tag över ryggen.
 Varv efter varv efter varv springer han.
När vi tror att han börjar bli trött så börjar han hoppa ett hinder, med pudlen i munnen och 10 meter lina efter sig. Ett varv, hopp. Ett varv, hopp.
Men när vi sen kollar så är där ingen pinne i hindret, så han springer mellan hinderstöden och hoppar ett tomt hinder!
 Dumhund. :)

Imorse hade vi seriös brottningsmatch på köksgolvet innan jag skulle till jobbet. Typ sådär kl halv sju drog vi igång. Lille fis.

 Och det läskigaste på hela dan!
 När jag ska gå ut och hämta cyklen så ligger den röda batterispannen, som har stått där sen jag flyttade in och antagligen några år innan dess också, och som vatt halvfull med vatten och en salig massa bråte, omkullvält i öppningen, allt vatten och bröte utspillt över golvet och min cykel innanför där. Och med loft i taket så vem som hellst kan ligga på span där uppanpå.
 Jag tror inte hjärtat slog på hela halvminuten det tog för mig att hitta rätt nyckel, pricka hålet och få ut cyklen. Ska tilläggas att jag övervägde noggant om jag skulle ta bilen istället. Som inte var i radien av en krigszon.
 När jag sen kommer hem så inser jag att det är ett loft till i taket, precis ovanför ingången, där jag har passerar tre gånger då. Tur jag inte visste det kvart i sju.