Lite lätt irriterande. 

 Det är lite lätt frustrerande när ens annars så väna jyckavalp helt plötsligt har fått för sig att det är livsfarligt att klippa klorna. 
 Vilket resulterar i dödsångestattack i form av skrik, ålande, ryckande, kastande, mer skrik, etc. etc.

Jag som i vissa lägen har samma envisgrad som en medelålders åsna ger mig fa-an på att få fem klor klippta innan jag ger mig, gav mig redan efter en klo idag och bad kursledaren om hjälp med dom övriga. Hon toknappade. Tydligen tyckte hon sånt var skitroligt..
 Jag mår dåligt av att han skriker. Jag får fysiskt ont i magen av det.






Alltid tillsammans men inte alltid så allierade..