Är det inte fruktansvärt fult att säga A men inte B. Jag fullkomligt hatar det! 
 Som igår när bästa sa Vi måste ha ett allvarligt prat. Du är nog påväg att göra nått dumt nu.. 
Vaddå? Jag, som världens mest ofelbara människa? Jag göra nått dumt? A-a

Och idag. Samtal med bror: 
 ööh, va're länge sen du va hemma hos farsan ällä? 
Ja. de va la i lördas innan kalaset. 
öööh, har du kollat på kylskåpet då? 
 Va?! Näe??!
öööh. De e ett brev till dig på kylskåpet.
Ett brev?! Vad gör det på kylskåpet?! Varför har ingen gett det till mig?! 
 ööh, du får la glo lite ällä. 
Men är det viktigt eller?! 
 Na-a. Ja ve'enne. Du får la glo. 
Vem är de från då? 
 Du får la åka hem och kolla. 
Är det från typ tandläkarn? Nån räkning? Nån friare? 
De e la ingen som vill gifta sig med dig. 
 Men tack. 
höhöhö

Sånt här hatar jag. Han har mig i ett hörn. Jag känner mig som en näbbmus injagad i ett hörn. 

Imårn ska jag iaf hem till pappa. Jag ska gå till botten med det här! Inte ska han komma undan så lätt! 

Och det va så skönt imorse när jag kollade schemat och såg att imårn, då är jag ledig!! 
 Wo-wo-wo-wo!! 
Läs; sovmorgon. Långfrukost. Inget planerat. Rastlös!!


 
rastlös och försjunken i djupt ältande med Z sele runt halsen..