Det borde vara ett riktigt mansjobb att vara jag.

 För någon som är så rädd som jag känner jag inte.
Enda gången som min fantasi verkligen skenar iväg är när jag är rädd.

 På morgonpromenaderna är det alltid nått jag hoppar högt för.
Förra veckan var det en ugglejävel som skrämde livet ur mig. Jag menar. Helt dundraprocentigt säker att det var en uggla kan man ju inte vara. Det kan ju stå en förrymd livsfarlig fånge och vänta på mig i skuggorna och bara låta som en uggla. Jag tänkte inte låta mig luras iaf och när jag vågat mig tillräckligt nära satsade jag allt jag hade och sprang det fortaste jag kunde förbi och en bra bit till för att vara på den säkra sidan.
 Och se, det måste ha varit ett vinnande koncept för jag lever ju fortfarande!

På samma väg bor det två hundar i en hundgård som helt plötsligt och omotiverat kan börja skälla. Första veckorna hoppade jag högt men nu är jag så van, så van. 

  Nästa delsträcka är lugnast. Men innan snön var det grävmaskiner som förrymda livsfarlingar kan gömma sig under.

Delsträckan efter det är början på nästa helvete. Med ett hus som står öde som förrymda farlingar kan gömma sig i.

Efter det har vi en ödesträcka. Ett rådjurstätt område där Z alltid springer iväg. Och en stor lokal där vem som hellst kan gömma sig bakom. Ingen som bor på den sträckan heller. Livsfara! Bilverkstad med massor bilar som förrymda farlingar kan gömma sig i.. Har varit ett slocket ljuse..!

 Sen en lugn delsträcka där vi korsar vägen, och enda gången med lite civilisiation.. Folk ska ju till jobbet.

Sen kommer en viltsträcka till. Och hundgårdshundar som skäller. Har varit ett ljuse som varit slocket. Lyser dock nu.. 
 
Sen kommer vi till den attackhundssträckan där det är hus på bägge sidor och Z får gå breve mig. I första huset bor det två hundar som nästan dödade min uppanpågrannes väninnas hund.
 Senaste skvallret är att grannarna till attackhundarna hör ett barn som skriker för jämnan. Och ingen som ser hundarna. Men det är spår i snön. Och att herrn i huset var han som smög runt för några veckor sen och försökte bryta sig in i hus medan folk var hemma.. Och att en civilarepolisbil står och har span på dom.. 
 
Idag var det en garagedörr på den sträckan som stod lite halvöppen med full belysning på där inne. Klockan kvart över sex tyckte jag att det var lite mystiskt iaf.. Kolsvart i resten av huset. Jag höll span över axlen och tillslut började Z också kolla bakåt. Blev jag lugnare? Eh nej!

 Sen kommer man ner på sista biten där lysena inte går längre. Sen är man nästan hemma. Och inte förrns jag är inne och har låst om mig är jag lugn igen.

 Det är en pärs! Det sär jag er!

När jag var hemma på lunchen fick Z vittring på nånting och vädrade i luften och reste ragg och började moffa och tittade sig omkring. Varpå jag också börja titta mig omkring och sniffa i luften. Precis som om jag skulle känna nått.

När jag var ute på kvällpromenaden blir jag omkörd av en scoter två gånger. Ligister?
 Sen börjar maskeradvärdens hundjävel yla som en varulv i hundgården. Sen på elljussppåret skenar fantasin iväg och jag ser ficklampor inne i skogen och känner mig iakttagen och känner mig inte alls helt tillfreds med att gå alldeles ensam och övergiven i skogen. Så jag vänder och går hem istället för att gå klart rundan.

 Ja, så har jag det. En helt vanlig dag.
Wanna change?


Inte läge att sova lugnt..