Känner mig inte riktigt så frisk som jag skulle önska inför en tredagars-helg.
Sitter i soffan med två filtar och dricker thé och fryser.

Men är det inte alltid så att så fort man håller på att komma igång med nån slags seriösare träning så ramlar man dit med en trasig hals?
Whyyy?!

Enligt experterna (v.g läs: kollegorna) så har jag antingen "sovit med rumpan bar" (skulle inte tro det! Full mundering på, all night long) eller så tålde jag inte husvagnslivet (mer troligt).
Dom hann iaf säga att jag skulle hålla mig stilla och lugn och inte vara ute och flöja halva nätterna. (Försök att va stilla och lugn med Z i huset liksom. Försök också att inte ha nått liv.)
Jag ska iaf ut på lördag! Sjuk eller inte! Har jag taggat i flera, flera veckor ska jag fan ha ut nått av att också.

Jag blir lycklig ända in i hjärteroten när jag sitter på gräsklipparen och ser Z galoppera fram över vidderna med grannens övergivna gamla hundleksaker i munnen, precis som om det inte fanns en morgondag.

Hur har jag gjort mig förtjänt av honom egentligen? Han är verkligen det bästa som trampat in i mitt liv, någonsin. <3
Jag skulle önska att alla hundar fick ha nån som älskade dom så mycket som jag älskar Z. Ibland skulle han nog tycka att hälften hade vart nog. :P