Jag tror min hjärna går in i väggen snart. 
 Jag tror jag behöver en hjärnskrynklarmaskin som jag liksom kan tänka alla tankarna till. Som kan sätta ord på alla tankarna jag inte kan döpa själv. Och så stannar tankarna i den sen. Så jag slipper grubbla på dom sen.

 Jag är hopplös på att sätta ord på känslor och tankar. Jag kan tänka dom. Men jag kan inte säga dom.
Värdelöst. 

 
tankediarrétjejen.

Jag ska ladda upp bilder till tavlor men alla jag vill göra stora är för små så det går inte! Men så sa min gamla granne att jag skulle ändra storleken på dom i ett fotoprogram.
 Jag lyckas klåpa ner programmet till datan och öppna det. Men sen när jag sitter med det framför mig och ska börja använda det vill jag ju såklart kunna det med en gång och när jag ägnat säkert två minuter åt att peta på alla knapparna med pilen och jag fortfarande inte hittat ändra storleksknappen så ger jag upp.
 Har man dåligt tålamod då ?
Jag vill att det ska funka nu! Hellst igår!

 Jag vill få inspiration att göra min lägenhet som min.
Jag trivs asabra i den och så, men jag är inte nöjd. Det är nått som fattas liksom. Det är fel någonstans. Jag vet inte vad det är. Bara att det är fel. Ingen Lisiskharmoni eller touch. Det känns som att allt bara är ditställt. Förutom sängen. Den ställde jag först på ett ställe men då kunde jag inte sova. Det kändes som jag låg uppochner och det var omöjligt att somna. Och om jag väl lyckades så var jag ändå ett vrak när jag vaknade. Och när jag äntligen fattade att jag skulle flytta på den så somnade jag som en klubbad säl på en halv sekund och sov som en kung hela natten. Så sängen måste stå där den står. Men det andra. 

 
Man kan liksom inte sätta fingret på vad som är fel.. :P